Kira är borta

Igår somna Kira in för evigt. Allt gick så fint och lugnt till och just så som jag önskat att det skulle ske. Här hemma i soffan. Men tungt har det varit och tungt är det och saknaden efter Kira är så enorm. Det känns ännu helt overkligt att hon är borta för evigt.

För mig stannar hon med mig för alltid, med huvudet i mitt knä, njutande av att jag smeker hennes öra. För Just så fick hon somna in.

Min goda vän är veterinär och hon kom hit ut till oss till landet. Kira fick choklad glass och lamkött medan vi drack kaffe och märkte nog inte ens då hon fick lugnade. Trots att jag vet att hon inte led, tar det inte bort den här stora smärtan och sorgen över allt som hänt.


Världens ljuvligaste päls att burra in ansiktet i..

I morgon skall jag försöka skriva om någonting annat. Jag har bara för tillfället svårt att tänka på något...