Måndagsjumpan

Då var det måndag igen. En ny arbets- och dagisvecka och så måndagsjumppa för storasyster. Det gick mycket bättre idag, efter att jag varit en dum mamma. Det började med att storasyster var ännu mera ovillig att gå med i jumppan och bara ville sitta i min famn och titta på. Jag lev till slut så irriterad så jag sa att jag går hem och storasyster får bli ensam på jumppan om hon inte hår med NU. Jag vet, inte så psykologiskt. Men det fungerade. Storasyster gick med och vips så hade hon fattat det roliga och trivdes som fisken i vattnet. Barnen övade att stå på huvudet (mycket modigt av ledarna, för ni sku ha sett vissa övermodiga och vilda pojkar som stod på huvudet och föll raklånga bakåt och på varandra), lekte hippa i form av björnen kommer och hoppade och stretchade.
I morgon är det min tur att utöva min hobby och fara och rida den lilla vita hästen.
(Månne jumppa skrivs så eller jumpa. Nu har jag skrivit på båda sätten...)

Trattkantarellpastap

Lagade en verkligt god pasta idag. Vi plockade lite trattkantareller på veckoslutet. Jag är lite trött på gräddig trattissås så idag provade jag något nytt och GOTT är ordet.


Stekte lite trattkantareller och blandade dem med lite riven parmesan, basilika, citronsaft, chili och salt&peppar och god olivolja. Sedan vände jag ner lite spagetti i såsen. Gott var det.

Dvs. du behöver
Spagetti
Olivolja
Trattkantareller
Lite chili
Färsk basilika
Parmesan
Citron
Salt och peppar

Prova på😄

Storasysters första jumppa

Var så spännande. Igår var storasyster på jumppa för första gången. Hon har varit på kö för jumppa på medborgarinstitutet och nu fick hon äntligen plats. En tvåspråkig jumppa, så kanske hon lär sig något ord på finska också.
Jag var med henne på jumppan då det nu var första gången. Jag fick sitta i rummet bredvid och titta in på de jumppande barnen via ett litet fönster. Och oj liten älskling, så hon var borttappad. 95% av tiden stod hon i mitten med pekfingret i munnen och stirra med stora och lite nyfikna ögon på alla små barn som sprang och skutta omkring. Ignorerade totalt ledarna som ibland försökte få med henne.
Funderade nog och funderar ännu på hur det riktigt ska gå med jumppan. Månne hon skall fatta tycke för det eller gör vi fel och hon börjat tycka illa om all organiserad idrott. Lite hopp ger det dock att Anna som drog jumppan sa att det är mycket vanligt att barnen de första gångerna bara vill titta på och att de sedan efter några gånger blir varma i kläderna och vill vara med. Kanske och hoppas att det är så just i storasysters fall. En annan lite lovande grej var att storasyster då vi kom hem berättade jätte ivrigt för sin pappa allt hon gjort (dvs. skulle ha gjort om hon deltagit) på jumppan.
Så vi får se hur det ska gå.

Fjärkontrollen och strumpor

Vad gör vi här hemma en fredag kväll. Myser? Nej vi söker tevens fjärrkontroll. Söker och söker. Eller sökte, för nu gav vi upp. Lillkillen måste ha gömt den nånstans mycket finurligt...

Idag har jag och barnen varit in till stan och hälsat på mommo och moffa, ätit koreansk lunch och köpt en massa strumpor. Fattar inte vart strumporna i vår familj försvinner. Månne nån gömmer dem också? Det är inte många månader sedan som jag köpte fem par strumpor åt storasyster och typ två par finns kvar. Nåja, ni har vi nya och många par, så kanske vi klarar oss en tid...

Trevligt veckoslut!( jej, morgon blir det Mamma Muu och kråkan)

Ps.
Ett fredags tips för alla "stora" människor med skonummer 39 eller mindre. Man får billigt strumpor storlek 37-39 på HMs barnavdelning. Köpte idag 10 par strumpor för 9.95, int så illa tycker jag...

Koreanska restaurangen Korean House på Mariegatan i Helsingfors kan jag varmt rekommendera. Jätte god mat och trevlig betjäning.

Veckoslutet kom och gick

Veckoslutet kom och gick i raserfart. Nu igen vardag och tidiga morgnar och sena kvällar, åtminstone för mig som för tillfället är både morgontrött och kvällstrött. Igår kväll tvingade vi oss med mannen att måla här hemma efter att barnen somnat. Färdiga var vi vid midnatt och som tur så var slutresultatet bra (första målfärgslagret av tre, så färdigt är det inte) för lite extra trött har jag nog varit idag. Men dagen klara sig genom lite extra kaffe samt den arbetande och trötta mammans ohälsosamma räddare, dvs. Ikea och deras köttbullar. Hem från Ikea kom det två par gardiner och en lampskärm.




Gardinerna är ännu i bilen. De måste förkortas och sen blir det bild, kanske.
Ännu tillbaka till veckoslutet. Det var bla. kalas och vacker natur på agendan. Storasysters bästis fyllde fyra och hade riktigt barnkalas. Med hotdogs, superman kaka och mete. Jag och lillebror var med och så var där en massa små barn. Mycket lyckat. Här några bilder.








Barnen blev lite trötta efter två timmars härjande, så de parkerade sig framför tv:n.
På kvällen for vi ännu och leta efter svamp och njuta av det otroligt varma och fina höstvädret och av ruskan. Fast svamp hittade vi nog jätte lite.








Hoppas vädret håller i sig. Har inte ens vågat kolla nån rapport...

Den blåa grisen

Då vi bodde i Brunakärr fanns det i ändan av vår gata några egnahemshus. Ett av dem renoverades och på dess gård stod en gris. Den var blå, tittade upp i himlen och den var av betong. En riktig betonggris. En sån här Gris.
Jag blev lite besatt av den här blåa grisen. Den stod bredvid huset, lite bortglömd och medfaren. Åtminstone hade nån eller något krockat med dens öra för det hade gått av. Jag tänkte under de tre åren som jag gick förbi grisen, nästan dagligen, att jag sku fråga om jag kunde få köpa den. Men aldrig såg jag nån människa på gården. Sen flyttade vi bort och jag glömde grisen.
Idag åkte jag dit till mina gamla kvarter. På vägen i Kottby såg jag en likadan och minnet av den blåa grisen kom tillbaka. Så jag tog en liten avstickare och åkte och kolla på min lilla blåa gris. Och oj så jag blev glad. Där stod den bredvid det färdig renoverade huset. Prydde ingången, var tvättad och såg allmänt välmående ut.


En lite suddig bild, men ser ni så glad den ser ut.

Nu har jag länge tänkt på att jag gärna skulle börja skriva igen. Lite, lite nu och då. Inte ta någon stress över det utan bara posta nåt då jag känner för.
Livet har ändrats en hel del. Jag har börjat jobba, båda barnen på dagis och så har vi ju flyttat. Ett ganska så stort kaos, fast så mycket stress tar vi inte. Hemmet är halvfärdigt, men vi stor trivs och jobbar på huset och hemmet bara på veckosluten förutom städa för det gör vi nog så gott som hela tiden om int annat så maten som lillebror slänger på golvet.
Skall försöka skriva en liten uppdatering om barnen i morgon.
Och be om hjälp med hurdana gardiner det borde vara - fast nu då jag inte skrivit på flera månader har jag nog inga läsare och får knappast nåt svar😊

Location:Blogga igen?