fredag 31 augusti 2012

Lilla fina hästen kom hem...




I dag for vi efter Ciora till hennes nya stall, numera gamla. Hon bodde där i tre veckor, acklimatisera sig inte, ville inte äta ordentligt, var nervös i sin box och gick säkert ner närmare 100kg. Nu fick hon komma hit hem till vårt sommarparadis för en månad och sedan får hon flytta till ännu ett nytt stall. Här kan hon ju inte stanna på vintern, men nu går det bra. Min snälla moster har lovat sköta om henne och så åker vi hit så ofta vi kan. I oktober får hon flytta igen och jag tror nog att nästa stall passar henne bättre och att hon kommer att trivas ( när saken är klar, berättar jag vart vi flyttar).

Nu är hon nöjd, hon trivs här trots att hon är ensam och äter som bara den. Hon måst nog vara hungrig.
Jag är jätte besviken på mig själv. Jag borde ha förstått att hon inte skulle trivas i ett ute stall med bara en granne. Hon blev ju helt hysse då hon blev ensam inne, vilket ju skedde varje gång den andra hästen var i hagen eller och ridas. Här hemma, då hon är ensam hela tiden, tycks det inte störa henne alls. Hon är ett konstkabinett, jag vet. Varför hon inte ville äta höet, trots att alla andra hästar verkade gilla det, vet jag inte. En hästmage är så känslig att den inte länge klara sig på så lite hö som hon ätit under de senaste veckorna. Och jag hoppas verkligen att vi skall få henne i bättre hull snabbt. I morgon får hon gå ett par timmar på bete.


Det var absolut inget fel på stallet i sig och människorna där var mycket trevliga. Men alltid funkar det ändå inte.

torsdag 30 augusti 2012

En intressant dag

I dag har varit en intressant dag. Jag vaknade på natten till att lillebror hade hög feber. Han fick igår på rådgivningen vacciner och fick tydligen lite biverkningar av det. Febern gick ner med en panadol suppo. I dag på förmiddagen var han sedan mycket gnällig och "känckäränckig" men också det gick om med suppo och en lååång dagssömn. Nu verkar han vara sitt normala nöjda jag. Lillebror hade också vuxit och är nu vid 6 månader 8.3 kg och 70,6 cm lång.
Storasyster i sin tur blev ensam på dagis i dag. Jag gick efter henne efter lunchen men nej, hon ville inte komma hem utan ville stanna och sova. Jag lät henne stanna och sova och gick själv in en sväng till centrum med en sovande lillebror. Storasyster lär ha somnat bra och hade just vaknat då jag kom efter henne två timmar senare. Så skönt att hon gillar sitt nya dagis och dagis över lag.
Själv tog jag då alltså en sväng in till stan. Gick på lunch med min mamma. Då jag var på stan lyckades jag bonga mig själv i en spegel och blev helt chockad av synen. Det var min slitna och noppiga tröja, som jag gått med dag ut och dag in sedan jag blev hemma med storasyster för snart tre år sedan. Det har varit min favorit tröja, så användbar och skön. Men huu så den såg ut, till och med ett hål i nacken. Så jag bestämde mig att kolla i nån butik på vägen hem om jag skulle hitta en i samma stil, men fräsch och ny. Jag hittade den på typ 10 sekunder i den första butik jag gick in i. Jag provade den inte, för det fanns inte tid för sånt. Den visade sig sitta perfekt och billig var den också. Och det bästa, då jag betalade min nya tröja drog jag av mig min gamla och bad kassan kasta bort den, så nu har jag inte en till tröja i skåpet utan en ny tröja i skåpet (som alltså inte har plats för till kläder...). Och ingen risk för att jag skall återgå till mig min gamla slitna tröja.

Och så det sista den här dagen. Den här lilla geten på bilden nedan skall få en ny vän till sin gård... Och en sten har ramlat från mina axlar, men det berättar jag mera om i morgon.



(hoppas den inte har loppor då den kliar sig så...)

onsdag 29 augusti 2012

Små vänner...




Vänner är bra att ha. Storasyster har lekt en massa den här veckan då vi flyttat tillbaka till storstan. På måndagen lekte hon flera timmar - mamma och pappa flyttar till Stockholm - med min kompis son, som är ett år äldre. Följande dag lekte hon med sin bästis från Sverige och då han farit hem (han bor nog i Finland) frågade storasyster om inte bästisens mamma och pappa ska fara på resa så att bästisen kunde bli hos oss lääänge. Och så i dag då vi var på dagis hittade storasyster en vän. Storasyster var lite mammig och blyg då vi kom dit men sen kom en söt liten flicka och tog henne i handen och så vandrade de hand i hand tillsammans på gården och sedan lekte de i sandlådan tillsammans och storasyster blev sitt vanliga jag. Hon tyckte till och med att jag skulle gå hem.
Det är synd att den lilla söta flickan som tog hand om storasyster inte är i samma dagisgrupp, så de kan bara leka ihop på gården. Storasyster är annars också äldst i sin grupp och jag hoppas det inte skall bli ett problem. Hon pratar ju så bra och verkar äldre än hon är och med de andra i gruppen är det lite tvärt om. Alla verkar jätte små och pratar inte så bra, trots att de nog inte är mera än ett par månader yngre. Så hoppas hon hittar en vän i sin egen grupp också. I morgon blir det ännu en mjuklandnings dag på dagis, spännande.


Barnen tar en paus i sin lek och ser lite på Buu klubben...



Lillebror bara rullar och rullar, här på dagis...

tisdag 28 augusti 2012

Dagislivet är här

Nu började dagis igen. Storasysters alltså. Det var så skönt att kunna vandra till dagis på morgonen. Förra året var vi tvugna att ta bil eller buss. Lillebror somna i vagnen och storasyster gick bredvid.
På dagis gick det nog bra. Lite blyg var storasyster, så jag skall nog vara med ännu i morgon och antagligen också på torsdag, så det inte blir katastrof och storasyster hålls positiv. Nu efteråt då jag frågade om det var roligt på dagis, svarade hon glatt ja. Vi var där från 9-12 och först nästa vecka skall hon sova dagssömn där. Mjuklandning kallas det här. Hon gick ju hela förra året på dagis och stortrivdes. Men nu är det nytt dagis, nya vänner och ny personal. Personalen verkade jätte bra och alla har jobbat där jätte länge och det är ju ett bra tecken. Lillebror var också med. Sov halva tiden och andra halvan låg han på golvet och lekte med dagisets leksaker. Tidig inskolning för hans del... Storasyster kommer att gå på dagis tre dagar i veckan. Nu kan nån tycka jag är tokig då jag har henne på dagis då jag är hemma med lillebror. Men så bra som hon trivdes på dagis förra vintern tycker jag det är viktigt att hon fortsätter där. Hon älskar att leka med andra, pyssla, sjunga och vara i grupp och jag är inte den typen av mamma som klarar av att fylla de här behoven och så vill jag ju inte att hon avvänjs helt från dagislivet då jag ju ändå om ett år skall börja jobba igen.

söndag 26 augusti 2012




Jag har inte suttit i fängelse i dag utan drivit personal kafé och följt med ridtävlingar genom ett nät.

Nu är jag och resten av familjen asfaltblommor. Det är nog skönt att komma in till stan, i synnerhet då det regnar och är mörkt där ute. Fast lite längtar jag nog redan tillbaka. Och konstigt och sorgligt är det att flytta utan vår älskade älskade lilla Kira.
Vi fick den här fina målningen av Kira till bröllopspresent (av min moster inte av Kira). Är så glad över den.


Fin eller va!

Maskinmänniskor

Jag tycker nog det är hemskt att människor ersätts med maskiner. Ni vet, såna där självbetjänings kassor som finns på Ikea. Så opersonligt som något kan vara. Jag vet inte om andra butiker här i Finland har sådana, men i Sverige tycks det vara ganska utbrett. Snart är väll kassatant/farbror ett utdött yrke, fast kanske de här människorna kunde hitta sin väg till vårdbranschen , då skulle det finnas nåt positivt med trenden. Men igår erfor jag nåt positivt med att ha ersatt en person med en maskin. Det var inte en kassa så det inte lika fel.
Jag lyckades låsa mitt sim kort. Jag vet, inte så smart. Jag blev lite i panik då det var lördag kväll och jag var rädd att inte få tag på nån hos min operatör och tvingas vara utan flon (som det kallas hos oss...) till måndag. Men nej, inget problem alls. Jag ringde min operatör för att få min PUK kod. En trevlig mansröst svarade genast och jag pratade med honom, och han med mig, fast inte på riktigt för han var en maskin. Men en fungerande en, jag gav honom/den min telefonnummer, som han/den upprepade och sedan mitt personsignum och vips fick min PUK kod på mindre än en minut. Fungerande och bara en aning förbryllande...

fredag 24 augusti 2012

Stolt mamma




I dag var vi, jag och barnen, hela dagen och "jobbade" på ridtävlingarna på dal. Vi höll personal café och nåt annat kan jag inte säga än att jag har ena duktiga små ungar. Inte ett ända gnäll, gråt eller klagan under hela långa dagen. Storasyster blev lite trött mot slutet av dagen, men fick en stor energiboost då pappan mitt i allt dök upp. Han har ju varit hela veckan bortrest. Nu äntligen hemma.

Lillebror blev döpt till tävlingarnas yngsta arbetare. Han red nästan hela dagen omkring i bärselen på min mage. En Manduka, världens bästa grej.


I morgon fortsätter vi jobba, jag och lillebror, för då blir storasyster hemma med pappan.

torsdag 23 augusti 2012

Snart till stan!




Hösten är här!!

Nu börjar det vara dags att flytta in till stan. Jag förlängde ju sommaren med tre veckor och det var hur lyckat som helst. Vackert och varmt fram tills nu. I dag har det regnat hela dagen, varit rått och yllesockorna har kommit fram och gud så jag älskar yllesockor.

Far i huset har varit på atbetsresa i Kina hela veckan och jag börjar vara ganska trött på att vara ensam med barnen. Som tur kommer han hem i morgon. Barnens fammo har varit här och hjälpt mig några dagar och det har underlättat massor. För ensam med två små barn en hel vecka utan vuxet sällskap sku nog göra mig smått galen.

Storasyster talar non-stop om Mariegatan (vårt hem i stan alltså) och dagis. Det börjar vara dags att flytta till stan och på söndagen blir vi åter Hesabor. Tills dess skall jag, tillsammans med min moster, driva personal café på GP finalen i banhoppning på Dals ridstadion. Det är min ridklubb KF som arrangerar ridtävlingarna. Storasyster får eller rättare sagt måste vara med i morgon, och lillebror hela veckoslutet. Kom och se på fina hästar och säg hej om ni har vägarna förbi.

Var är hjärnan?

Vi fick blommor av barnens fammo och faffa på måndag. I dag såg de lite slokiga ut och gissa vad. Jag hade glömt att packa upp plastpåsen och det våta pappret runt stjälkarna. Bara satt dem sådär i ett litermått och inte ens gett dem vatten. Stackars blommor, 4 hela dagar. Nu fick de äntligen vatten och en näringspåse. Men förvånansvärt bra har de hållit och jag undrar vad de besprutats med...



onsdag 22 augusti 2012

Dyr lunch...






Mysig skylt men annars inget att rekommendera
Hösten börjar vara här. På natten är det jätte kallt och solen värmer inte lika mycket på dagen. På måndag var vi efter barnens fammo från bussen och passade på att gå och äta lunch i gamla stan i Borgå. Där var redan nu rätt dött. Jätte lite folk i farten. Borgå är nog en sommarstad.
Vi försökte gå till Johans som har en jätte mysig innergård och dit har jag velat gå redan en längre tid, men det var stängt så det slutade med att vi gick till snigel restaurangen Timbaali. Inte ett bra val. Det var så oförskämt dyrt. En riktig turistfälla. Som tur bjöd fammo och storasyster fick äta gratis. Men 24 euro för ett stående bord med lite lax och strömming och laxsoppa som smakade vatten är helt galet. Inte att rekommendera. Och vill man äta sniglar, finns det inte enklare mat att laga själv.
(Jag som har tyckt att paviljongen i Kaisaniemi i Helsingfors har dyr lunch. Där får man ett jätte gott stående bord med en massa delikatesser, huvudrätt och efterrätt för 15 euro. Int så mycket jämfört med gårdagens 24)

Lillebror är tillbaka i vårt rum

Nu skall jag skriva om något annat än sorgliga saker. Jag skrev här på bloggen för nån månad sedan att barnen flytta i ett eget rum här i sommarhuset. Har helt glömt bort att berätta hur det gick. Jo, storasyster sover nöjt där i rummet men lillebror är tillbaka i vårt sovrum. Orsaken till det är mera jag än lillebror. Redan första natten fick jag så ledsamt efter honom och kunde inte sova. Jag väckte min man och sade år honom att jag nog inte är färdig att flytta lillebror till eget rum ännu. Så mitt i natten, i mörker, flyttade vi tillbaka lillebror och hans säng till oss. Så sånt i vår familj!

måndag 20 augusti 2012

Kira är borta

Igår somna Kira in för evigt. Allt gick så fint och lugnt till och just så som jag önskat att det skulle ske. Här hemma i soffan. Men tungt har det varit och tungt är det och saknaden efter Kira är så enorm. Det känns ännu helt overkligt att hon är borta för evigt.

För mig stannar hon med mig för alltid, med huvudet i mitt knä, njutande av att jag smeker hennes öra. För Just så fick hon somna in.

Min goda vän är veterinär och hon kom hit ut till oss till landet. Kira fick choklad glass och lamkött medan vi drack kaffe och märkte nog inte ens då hon fick lugnade. Trots att jag vet att hon inte led, tar det inte bort den här stora smärtan och sorgen över allt som hänt.


Världens ljuvligaste päls att burra in ansiktet i..

I morgon skall jag försöka skriva om någonting annat. Jag har bara för tillfället svårt att tänka på något...

torsdag 16 augusti 2012

Min lilla ljuvliga hund...




Jag har inte skrivit på några dagar och orsaken är att jag eller vi tvingats ta det stora och tunga beslutet att låta vår älskade älskade hund somna in för evigt. Det ända jag kan tänka på är Kira, livet vi haft tillsammans och på dens sista dagar som skall bli så fina som möjligt. Det här är en mardröm som blivit sann.
Kira är och förblir för mig den ljuvligaste hunden i världen. Vi har haft det så roligt ihop under 9 år. Den kommer att få somna in här hemma på landet om några dagar. Det gör så ont att skriva om det här, det blir så konkret. Kira är 9 år gammal och den har varit en glad, sprallig och snäll hund. För mig den ljuvligaste i världen. Orsaken till vårt beslut är att den inte är att lita på då det kommer till barn och en sådan hund kan man bara inte ha i en barnfamilj. Den lider fruktansvärt då den har barn omkring sig, hatar då de springer förbi henne, kommer nära henne, försöker krama henne och de gör henne väldigt stressad. Vi har hittills tänkt att hon nog psykiskt klarar det men tyvärr visade hon igår att hon inte gör det.
Hon är ju redan 9 år och har fått tampas med sin hälsa hela livet varför vi inte ens kan tänka oss att ge bort henne. Och en annan sak är den att hon är tokig i mig. Om jag är borta hemifrån sitter hon och sörjer. Hon följer mig som en skugga och är till lynnet en enmans hund och hon har valt mig till sin person i livet. Varför barn gör henne så stressad vet vi inte men en delorsak kan vara den att hon inte är helt frisk.
Hon har tyvärr haft problem med allergier och kronisk öroninflammation i hela sitt liv. Det har varit mycket tufft att hålla henne i skick och stundvis har hon nog inte haft det alls bra. Förra sommaren var hon jätte sjuk och åt kur efter kur av antibiotika, värkmedicin och kortison. Öronen blev till sist bra, men kortisonet gav svåra biverkningar. Då var vi nästan färdiga att låta henne somna in på grund av öronen. Det här var förra vintern. Men så skedde en otrolig förbättring med öronen då vi hittade en verkligt bra veterinär som kom på att börja lokal behandling med kortisondroppar i stället för den systematiska behandlingen som ju nog hjälpte men gav henne de hemska biverkningarna ( hon drack litervis, kissade inne och tappade päls). Under de senaste dagarna har hon kliat sina öron lite mera än normalt, hennes päls har börjar lossa igen och hon har börjat dricka lite mera. Så det enda vi kan trösta oss med är att hon inte kommer att behöva lida av sin allergi mera, hon kommer inte att behöva ha ont i öronen, ta en enda äcklig antibiotika tablett, inte behöva stå ut med att få kortisondroppar i öronen med några dagars mellanrum, få rakade öron så att luften kommer åt att cirkulera, träffa en skrämmande svart hund på gatan eller lida av omkring springande småglin.
Nu skall vi försöka ha några sköna dagar ihop och jag skall göra mitt bästa så att hon inte märker att jag går omkring med en stor klump i halsen. Och då dagen är här skall hon få en stor bit lam rostbiff, för om det är något hon älskar men inte får äta på grund av allergin så är det just det.



tisdag 14 augusti 2012

Herr Fantastisk




Oj vad skön kväll jag haft. Fick lite egen tid (nästan, för lillebror var med) och for och rida min kompis dressyrhäst. Herr Fantastisk kan vi kalla honom. Det var roligt och lite annorlunda. Han är enorm, högt skolad och har stort steg. Nästan raka motsatsen till min egen lilla vita monkeyhonda.
Lillebror fick komma med eftersom han ju brukar få sån mammalängtan att han skriker som besatt och gör alla i närheten tokiga om jag är en längre stund borta. Mormor kom med och vaktade honom och det funkade hur bra som helst.


Det här är inte Herr Fantastisk utan nån häst från stallet. Måste ta en bild då det mera ser ut som en hund och dens hundkoja.

Pojkflicka




Gissa vad storasyster sade på morgonen då hon fick på sig nåt annat än en klänning? Mamma, varför måste jag se ut som en pojke? Jag tror vi måst träna lite...

Rädd för tjuvar...

Usch. På morgonen fick jag höra att det rör sig en grön paketbil med utländska plåtar här i trakterna. De kör in på gården och frågar om de kan få tvätta fönster och under tiden rånar de en/länsar huset. Så gissa om jag gått omkring och lyssnat och spejat efter bilar i dag. Inte roligt att vara ensam hemma med barnen. Dörrarna har varit låsta både då vi varit ute och inne. Panik!! Jag som till och med är rädd för harmlösa puligubbar.

Elektrikern kom nyss, oanmäld, för att kolla på en sak och gissa om jag flög ner för trapporna för att plocka in storasyster då jag såg hans bil, som jag inte kände igen, svänga in på gården...
Tur att svärmor kommer hit nästa vecka och hjälpa med barnen då pappan i huset far på arbetsresa. Då behöver jag inte vara så ensam här.


Hej då, hälsningar Linn

måndag 13 augusti 2012

Nya stallet verklighet

Nu har verkligheten hunnit ikapp mig. Ciora har flyttat till sitt nya stall och det är verklighet att vi inte for tillbaka till Brunakärr och urheilutalli så som vi brukar varje höst. Usch så ledsen jag känner mig och bättre blir det ju inte av att Ciora inte verkar trivas i sin nya box.



Den bor i en stockstuga som har två boxar och den måste gå upp för en ramp för att komma in. Det här är lite för mycket för den gamla damen och hon har bestämt sig för att inte vilja gå in i boxen utan teater. Och så var det inte så pop då dens "kämppis" var ute och Ciora fick bli inne ensam. Hon lär ha varit mycket nervös och orolig av att vara ensam.
Vi skall väll vänja oss båda två och förhoppningsvis börjar vi trivas. Men just nu kan jag inte se något roligt i det hela. Jag hatar Helsingfors idrottsnämnd, som tagit bort ett mycket kärt hem av oss.

söndag 12 augusti 2012

En fin begravning

Smile, though your heart is aching
Smile, even though it's breaking
When there are clouds in the sky
You will get by
If you smile through your fear and sorrow
Smile and maybe tomorrow
You'll se the sun come shining through for you.


Min farmor dog för några veckor sedan och igår hade vi hennes begravning. En jätte fin begravning för en jätte älskad mamma, syster, farmor, mormor, mormorsmor, farfarsmor och vän. Tänk, 3 barn, 9 barnbarn och 9 barnbarnsbarn. Det är en stor skara det. Farmor blev över 90 år gammal och var nog en av de finaste människor i mitt liv.
Både storasyster och lillebror fick vara med på begravningen. De förstod ju nog inte alls vad det var frågan och bra så. Många tycker säkert att små barn inte hör hemma på begravningar. Men med tyckte vi att de skulle få vara. I synnerhet då det var frågan om en gammal person som fått leva ett långt och mycket rikt liv. Jag har hittills förklarat för storasyster då hon frågar var min farmor eller mormor är att de sitter uppe på molnen och ser ner på oss och följer med vad vi gör. Då brukar storasyster svara; min sitter åskå där. Så hon förstår nog inte vad jag pratar om.
Barnen var jätte snälla hela tiden i kyrkan och på minnesstunden och storasyster var helt tagen över hur fint en flicka sjöng i kyrkan. Hon sjöng bland annat Charlie chaplins fina sång Smile, vilken passa så bra in.

fredag 10 augusti 2012

Snälla mostrar

Jag hade skrivit här på bloggen att jag önskar mig en ungsform för minimuffinsar. Och gissa vad, min önskan gick i uppfyllelse och jag fick en. En förtidig julklapp av moster.
Gissa om det är bra att ha snälla mostrar. Och om det är nåt jag har så är det just det. De ställer upp som barnvakter, hästvakter, resesällskap och som gott sällskap lite nu och då. Jag är bortskämd och så är det också roligt att barnen har två extra mommon.

torsdag 9 augusti 2012

Lunch på Willhelm Å




I dag blev jag och barnen bjudna på lunch på en jätte kiva sommar restaurang i Borgå. Wilhelm Å. Vi åt jätte gott och kan faktiskt rekommendera restaurangen för alla som besöker Borgå. Den ligger jätte fint vid å stranden.


Tack moster. Observera att dockan också fick följa med. Storasyster åt en hel portion laxsoppa, som lär vara känd till och med utomlands. Jag åt en chèvre smörgås och moster åt en smörgås med biff. Maten var som sagt jätte god. Lillebror passade på och sov dagssömn.


Från bilden märker man att det snart är höst. Det var som tur varmt i solen i dag, så vi kunde sitta ute och njuta.

Har nog lite lust att prova restaurangen Johans innan vi flyttar tillbaka till Helsingfors. Få se om det skall bli av...

Storasysters vilda fantasi

Det är helt otroligt vilken fantasi storasyster har. Igår föll hjulet i misstag av vagnen då jag skulle ta in den. Storasyster tyckte det var jätte hemskt och började gråta. Varför det nu var så hemskt vet jag inte. Då jag på kvällen bad henne berätta för sin pappa vilken katastrof som hände på dagen. Berättade hon med stora ögon hur en noshörning kom in då mamma tog in vagnen...
Fantasin är vild. Bland annat så bygger hon kojor i soffan av dynor och böcker och kallar dem hörnstenar. Hämtar in gräs som är potatis, gräslök och sallad och ve och förbannelse om jag för ut hennes mat. Hon har mymlor på besök, leker en massa roliga fantasilekar och oftast är det bara roliga saker hon fantiserar om. Men inte alltid, ibland handlar det just om noshörningar och mårror. Det är underbart med bra fantasi på dagen, men på natten kan det vara jobbigt. Förra natten såg hon nån mardröm om noshörningar. Skrek och grät som besatt, min lilla stackare. Lugnade sig först då hon fick komma och sova i vår säng. Hoppas hoppas hon inte skall måsta lida av sin fantasi på nätterna, för på dagen är den så bra att ha.

onsdag 8 augusti 2012

OS Brons till Irland




Vi har haft sån "kisastudio" idag hos min moster här på landet. Finalen i hinderhoppning i OS. Båda mina mostrar, jag och barnen, som by the way var ur snälla, båda på en gång, under hela sändningen. Vi hejade och var så nervösa för Cian O'Connor. Han har sina hästar och tränar på min mosters gård på Irland. Och gissa vad, han och hästen Blue Loyd fick BRONS!!!! Galet, galet bra. Är så glad för detta, han är verkligen värd en medalj. Han är en mycket hårt jobbande ryttare och det har inte varit någon självklarhet att han skulle klara sig såhär bra, konkurrensen är ju stenhård. GRATTIS CIAN!! Ni kan ännu gissa om vi var nervösa, han fick rida hela tre rundor i finalen och tre rundor för att ta sig till final. Han var på reserv plats till finalen och först i dag på morgonen blev det klart att han fick starta i finalen. Och så slutade det med medalj. Härligt!!

Självständig dam

Vart försvinner de här blogginläggen. Det är nog något fel på appen jag använder för att skriva och posta inlägg. Skrev nyss en lång text över hur självständig storasyster är. Men nu orkar jag inte skriva om allt så här är ett par bilder och lite text.


Storasyster har inget problem att vandra iväg ensam och plocka hallon, leka i sandlådan eller till och med gå iväg till stallet. Jag får med jämna dvs. nån minuts mellanrum kolla var hon är. En liten flicka i en stor värld.
För tillfället kan det ta en hel evighet att ta sig några hundra meter. Jag blir så trött på att vänta och riktigt rastlös då vi aldrig kommer fram. Jag försöker hitta på lekar, ibland psykologiskt nog ser vi björnar eller mårror i skogen, då blir det lite fart på storasyster men snabbt är de bortglömda och så det är blåbärs ätande som gäller eller nåt annat som gör att vi inte kommer framåt. I dag hittade jag på att använda lillebrors bärsele så här. Tungt men praktiskt.


Jag vet inte vad som skulle hjälpa. Antagligen inget utan bara låta storasyster ta sin tid. Jag borde lära mig att inte stressa. Men det är lättare sagt än gjort. Som A.Wahlgren (I know, hon är lite kontroversiell) så får man aldrig ha brottom när man går ut med en två åring- den skall utforska hela världen varje gång.

måndag 6 augusti 2012

Mini (snickers) muffins




Jag har försökt minska lite på mitt bakande. Men i dag fick jag sådana abstinensbesvär plus att jag bjudit en barndomsvän hit till oss på kaffe i morgon - så jag tog tillfället och lagade lite mini cupcakes (små muffinsar). De blev fina. Och observara mina härliga muffinsformar. Jag skulle så vilja ha en ungsform för att baka mini muffins i. Ungsformarna är nämligen jätte praktiska. Har en för normala muffins, och då behöver man inte använda dubbla muffinsformar för att formen på muffinsen skall hålla. Lite råddigt med form
i vart annat ord...
Jag använde mig av receptet för Snickerskakan, nog för att jag halverade botten mängden och lagade bara 1/4 del av glasyrerna. Det blev ca 15 stycken. Hade muffinsarna bara 10 min i 200 grader för muffinsarna var jätte små.


Fick just ett meddelande. Mitt kaffebesök kommer först på onsdagen. Men det var roligt att baka, så vad gör det. Jag frös in muffinsarna, (alla utom några som vi åt upp med mannen. De var gudomliga...) så få se om de håller att frysas.

söndag 5 augusti 2012

Hjälp, vardagen börjar i morgon

Huh huh, i morgon börjar vardagen igen. Far i huset börjar jobba efter sommarsemestern. Det känns nog lite jobbigt, som om jag också skulle börja jobba i morgon. Att vara ensam hemma med barnen är nog mera jobb än semester. Fast det är nog ett jobb jag i grund och botten tycker om. Just nu har storasyster bara en riktig bus fas på gång och det är rätt så tungt. Allt förbjudet är roligt. I synnerhet att bråka med lillebror. Som tur verkar lillebror tåla en hel del och skrattar mest åt storasyster då hon vrålskriker åt honom, våldskramar honom eller gör nåt annat lika störande. Sånt får hon så klart inte göra men hon provar nog gränserna om och om igen.

Som tur bor mina älskade mostrar, barnens låne mormödrar här nära så vi skall ta och börja våldgästa dem ännu mera än tidigare. De är roligt sällskap och program för både barnen och mig.

Måste förresten dela med mig en bild på mina föräldrars hund Fanni. Vi var hundvakter igår. Då vår egen hund tagit platsen under matbordet var Fanni tvungen att välja det minsta bord den kunde hitta och lägga sig under det.



lördag 4 augusti 2012

Blåbärspaj med kardemumma

Jag har lagat ganska mycket bär pajer i sommar och nästan alla har varit gjorda med samma gamla älskade recept. Men igår provade jag på nåt nytt. Som jag tidigare nämnt har vi massor blåbär här på lande och nu var min man och plocka några liter. Vi frös ner allt utom lite som jag lagade paj av. En av mina favorit bakbloggar är Baka baka liten kaka och där hittade jag det här blåbärspajsreceptet. Lagade pajen och den smakar helt galet gott. Den innehåller mycket kardemumma och kombinationen kardemumma-blåbär är helt obeskrivligt god. Ohälsosam nog för smör mängden är helt enorm, fast jag minskade lite grann på den. En annan modifikation från originalet är att jag tillsatt lite havregryn, vet inte varför men det funkade. En super paj för den som har bråttom, ingen elvisp eller bara är lite lat för ett enklare pajrecept är svårt att hitta.

Såhär såg min paj ut:
150g smör (borde ha varit 175g)
2 dl mjöl
1/2 dl havregryn
1 dl socker
1 msk kardemumma
0.5 tsk bakpulver
Ca 5 dl blåbär
Smält smöret och blanda i alla andra ingredienser. Tryck ut degen i en pajform. grädda i 200 grader i 25 minuter.


Mums!!

fredag 3 augusti 2012

I dag förlängde jag sommaren




Det känns som om sommaren skulle ha varit jätte kort i år. Kanske på grund av det dåliga vädret. Dåligt har det nog inte direkt varit. Det är bara värmeböljan som hållit sig borta. Hur som helst så ringde jag till dagis idag och sade att vi skjuter upp storasysters dagis start med tre veckor. Det här är det bästa med att vara mammaledig och hemma. Man kan göra sådana här saker. Nu bor vi kvar i sommarhuset hela augusti och sedan får hösten komma och vi flyttar till stan. Far i huset kommer att pendla till jobbet. Han orkar sitta i bilköer i rusningstid just i en månad och inte en dag längre.
Nu hoppas jag bara att vädret hålls sommrigt så att det är roligt att vara här ute på landet. Jag vet från tidigare år, att då hösten kommer vill jag flytta till stan. Tänk vilken tur jag har som får ha ett sommarhus och ett vinterhem och just så vill jag ha det. Just nu åtminstone.


Storasyster "metade" idag i strandvattnet och vi, jag i solen och lillebror sovande i skuggan, njöt av solen och sällskapet av min moster och kusin.

torsdag 2 augusti 2012

Överromantisering på nätet

I går hade Anna Lena Lauren en intressant kolumn i husis. Den handlade om hennes tankar kring att sätta ut bilder på skumpa och solnedgångar på Facebook, downshifting och mysighetsfaktorer. Den fick mig att börja fundera mycket kring det här med att sätta bilder på nätet och över romantisera vardagen.
Det tycks verkligen vara pop att sätta bilder på champagne glas och solnedgångar på Facebook. Och en massa andra bilder som visar hur bra var och en har det. Jag har säkert själv också gjort mig skyldig till liknande, kanske inte i form av skumvin men i form av nyplockade jordgubbar till exempel. Så även här på bloggen. Men vardagen är ju inte så romantisk och mysig, inte vår i alla fall och det behöver den ju inte vara. Vill alla ge ut en bild av att vardagen är jätte romantisk? Via nätet är det ju så lätt att ge ut en annan bild av sitt liv än vad det i verkligheten är. Vem skulle nu vilja skriva om sina familjegräl, sitt smuts där hemma och alla mindre roliga saker som hör vardagen till? Vill man inte hänga ut sig själv till 100 %, vilket få vill, väljer man ju säkert, kanske till och med omedvetet, att skildra i text eller bild positivare och roligare och inte så jätte personliga händelser i vardagen. Då blir det kanske lätt en överromantiserad bild av livet. Som tur finns det de som gör det, fast de är rätt få, som skriver om den riktigare vardagen också.



onsdag 1 augusti 2012

Med mormor i drömmen...

Min mormor stod mig mycket nära. Hon dog tyvärr på hösten för tre år sedan. Då var det en vis person som sade att våra nära och kära som gått bort är nära oss så länge som vi funderar och tänker på dem i vardagen. Jag tycker det var bra sagt för så länge som jag tänker, vad månne mormor sku tänka om det här? Vad skulle mormor gjort? Så här brukade mormor göra och så vidare, så känns det som om hon är jätte nära. Här en natt drömde jag att jag och mormor åkte tillsammans i en bil och titta ut över havet eller isen, för det var vinter, och funderade var gränsen mellan isen och horisonten gick. Jag vaknade mitt i drömmen och den kändes så verklig. Vilken lycka att få träffa mormor, trots att det bara var i min dröm.