Tredagarsfeber

Det var ändå frågan om tredagarsfeber. Inte då för en vecka sedan då jag skrev att jag tror lillebror har det, utan nu under helgen. Känns lite lustigt då jag misstänkte tredagarsfeber då för tio dagar sedan, men så hade han det nu i stället. Då var det ju lunginflammation och öroninflammation. På fredag steg febern till 39.5 och så höll det i sig till igår kväll, då den mitt i allt sjönk. Jag hade bokat läkartid till idag på morgonen. När vi vaknade var han feberfri så jag avbokade tiden. Idag har han alltså varit feberfri och på dagen konstaterade jag lite röda prickar på hans kropp. Ikväll var det ännu mera. Stämmer helt in på tredagarsfeber, så det är nog det han haft.
På helgen firade vi ändå lillebrors 1 års dag. Han var ju pigg och glad och med panadol kunde man inte ens gissa att han var sjuk. Kakan smakade gott enligt ettåringen, som förresten springer nu. Något mega kalas var det nu inte, utan närmaste släkten på en lugn kaffestund.

Håj vilken dag

Lillebrors feber började stiga på dagen så det blev läkarbesök så kvällen. Det är så skumt då han är lika pigg och glad som när han är frisk. Näsan har runnit lite de senaste dagarna men annars han han bli bättre. Febern var helt borta åtminstone en dag. Hos läkaren togs det blodprov och virusprov och lungorna och öronen kollades. Öronen och lungorna var bättre men inte friska ännu. Lågt crp och blodvärdena var bra, vilket var skönt att höra. Virusprovet visade att han har något virus men inte säsongsinfluensan. Läkaren menade att vi inte behöver oroa oss då han är så pigg och äter normalt och blodvärdena var så bra. Att det bara är att vänta, men om febern ännu fortsätter nästa vecka ska komma tillbaka och så provar vi med att byta antibiotikan.

Lillebror fyller 1 år i morgon. En liten födelsedagsfest tänkte vi ändå ha i morgon. Eftersom lillebror nog inte smittar något mera och det inte kommer några utomstående barn tänkte vi hålla fast vid planerna och ha födisfesten. Tror vi alla mår bra av att ha lite program.

Storasyster mår riktigt bra men har fått ett släng av mega trots. Jag vet inte hur många gånger hon legat och skrikit och bankat händerna i marken eller skuffat lillebror. Känner mig som världens dummaste mamma då jag så mycket måste säga nej, fy och bära in henne i eget rum för att lugna sig. Vi kunde inte gå och köpa slickepinnar ( varifrån hon fått slickepinnar på hjärnan vet jag inte, tror inte hon någonsin ätit en), man får inte rita på väggen och inte slå lillebror med en visp i huvudet. Det här var nu bara några exempel. Jag hoppas denna fas är kort och att vår glada och nöjda storasyster snabbt kommer tillbaka. En orsak till det trotsiga beteendet kan nog vara att lillebror fått klart mera uppmärksamhet nu då han varit sjuk. Jag försöker mitt bästa att räcka till för dem båda men alltid lyckas det inte. Nåja, ny dag i morgon. En med presenter (oxå åt storasyster), kaka och mycket kramar och pussar.

Sjukstugan rapporterar igen

Hej och hå från sjukstugan. Men lite bättre mår vi. Hoppas det inte bara är något övergående utan att vi verkligen håller på att tillfriskna.
Igår kväll åkte vi till läkaren med lillebror. Vi var ganska säkra på öroninflammation då han haft så hög feber och gråtit på nätterna. Ut kom vi med två diagnoser. Öroninflammation och lunginflammation. Den senare var en stor och tråkig överraskning. Lunginflammationer är ju verkligen inget att leka med. Lite har lillebror hostat men verkligen inte så mycket att vi sku ha gissat på lunginflammation. Vi fick antibiotika och verkmedicin utskrivet och åtminstone har febern kommit ner så antibiotikan verkar bita.
Storasyster har ju också haft feber i några dagar och så förra natten började hon gråta och klaga på öronverk. Så på morgon ringde jag direkt till läkarstationen och fick en tid redan efter en timme. Öroninflammation var diagnosen och antibiotika. Som tur lät lungorna friska. Ikväll har nu båda barnen varit glada, pigga och nästan feberfria. Hoppas så att båda nu fortsätter bli bättre. Själv mår jag också mycket bättre idag.

En lös hund...

Igår hittade jag en sån här i Nevas



Den kom emot på vägen då jag for med mamma till stallet. Lös var den och bortsprungen. En kopia av Kira, fast en han hund och absolut inte lika vacker. Jag förde mamma till stallet och for tillbaka längs vägen för att se om jag kunde hitta den. Tänkte på de gånger Kira sprang bort och jag hoppades att nån skulle få fast henne och ringa. Jag hittade hunden, som senare visade sig heta Tiku. Tiku var jätte ivrig att hälsa på mig. En typisk springerspaniel. Pojke var den ju också, så in i bilen där Fanni varit ville den absolut. Jag fundera vad jag sku ta mig till då hunden inte hade nån namnbricka med telefonnummer. Jag ringde till en bekant som bor där i närheten och frågade om hon känner nån Welsh. Hennes granne visade sig ha en och hon skulle ringa grannen och kolla om hunden sprungit bort. Det är ju inte den vanligaste rasen, så jag tänkte att det definitivt var den. Medan jag sedan väntade på att min bekant skulle ringa tillbaka kom det en bil. Ut ur bilen hoppade en dam som var ute och sökte en Welsh som sprungit bort. Hon drev ett hundpensionat och ägarna till hundem hade gång på gång sagt att de önskar att hunden fick springa lös. Damen lät den sedan motvilligt springa lös och vips hade den sprungit bort.
Så hunden var den bortsprungna Welshen från pensionatet och inte min bekants grannes. jag fick ett telefonsamtal som bekräftade detta. Hunden hette Tiku och hoppa glatt in i damens bil. Så allt slutade bra.
Vi pratade en stund om hundar och det kom fram att tanten föder upp Hovawartar hundar och än en gång kom det fram hur liten världen är eller rättare sagt Finland är. Damen är uppfödare till Hevi som är min mans brors hund. Ett mycket skojigt sammanträffande. Hon har hållit mycket kontakt med Hevis matte och husse och visade sig mycket intresserad av sina uppfödningar, just så som en bra uppfödare skall vara. Det hade just fötts en kull på 7 valpar och min hundlängtan blev bara starkare. Men nej, jag skall nog hålla mig i skinnet. Två små barn, remppa, flytt och snart jobb får nog vara gud inog...väll...

Rapport från sjukstugan...

Voi huh huh den här flunssan. Är helt rutig och randig. Barnen och jag är riktit sjuka. Mannen har klarat sig lindrigast, som vanligt. Idag har lillebror ännu feber, det är nu 5te dagen. Snuva och hosta har han också. Och natten var ett helvete, för han vakna och grät, grät, grät med jämna mellanrum. Han är jätte hård på att inte ta medicin, han bara stänger munnen och kämpar emot allt han kan. Klockan 6 grät han helt hysterisk tills jag fick i honom burana lösning. Sen somna han efter en stund och sov några timmar. Det där att ge medicin i munnen på en som inte vill ha det, är nog så hemskt. Vi bestämde att ta honom till läkaren idag för att kolla att han inte har ont i öronen. Hans gråt tyder på ont, men om det inte är öronen så vet jag inte vad vi skall göra. Han är ju inget öronbarn så antagligen är de friska. Men den där hysteriska gråten är jätte obehaglig. Få se vad de säger...
Storasyster är också sjuk den stackaren. Hon har feber och näsan rinner. Men hon verkar inte lida så mycket. Idag är första dagen hon är lite lugnare, igår for hon omkring som en vilde. Få se hur det ska bli med henne. Kanske det blir hennes tur med läkarbesök om några dagar...
Själv har jag bihåleinflammation som trots antibiotika inte ännu gett efter. Lite bättre är den dock. Ännu i förrgår gjorde det ont i huvudet på varje steg jag tog, nu är huvudvärken nästan borta.
Så så mår vi här i sjukstugan. På fredag är det 1.3 och då hoppas jag att vi alla är friska och kan fira att våren är här och flunssorna borta...

Hej igen från sjukstugan

Här är det sjukstuga igen. En konstig en. Lillebror fick hög feber igår kväll och på natten var han riktigt dålig. Säkert uppe i 40 grader och andningen var jätte snabb, typ 60 eller mer, ytliga andetag i minuten. Nå med panadol och burana, nakupelle och fönstret uppe kom den ner så att vi alla fick sovet. Idag har han haft feber hela dagen, inte så hög men kanske 39 innan jag gav medicin. Men annars verkar han allt annat än sjuk. Hostar lite och lite lös i magen men pigg och glad. Undrar om det här är barnsjukdomen tredagarsfeber eller nån konstig variant av min flunssa. Hoppas innerligt att han blir snabbt frisk och att storasyster som hostat lite idag inte blir ordentligt sjuk.
Snart kommer som tur far i huset hem med ingredienser till avokadopastan. Ska bli gott och sen är det dags för Voice of Finland ikväll.

Fotoböcker

Jag har så svårt att orka fixa fotoböcker. Och de är ju så fina och värt all möda. De är till och med roliga att laga fast just så jobbiga att jag ändå drar mig från att göra det. Jag har lagat fotoböcker åt storasyster då hon fyllde 1 och 2 år. Nu tänkte jag laga en gemensam åt båda barnen. Lillebrors första år och storasysters tredje. Den är nu fem före färdig, jag måste bara skriva texterna till bilderna. Inte så bara, för det är jobbigt att hitta på smart text. Hoppas jag orkar och hinner fixa det i morgon för då kanske den hinner till lillebrors 1 års dag, som närmar sig med stormsteg.

Lillebror är förresten fem före att börja springa. Få se om han tänker börja göra det innan han fyller 1.