Inte ändras vi mycket under åren...

Vi hade klassträff igår med min lågstadieklass. Tyvärr kom inte så många, kanske för att det var mitt i sommaren. Alla våra klasslärare var med, tre stycken. Hon vi hade från 1an till 4an, hon vi hade på femman och han vi hade på 7an. Det var jätte roligt att träffa alla. Lärarna var alla just nyutexaminerade och myckwt unga då de hade vår klass. Vi som tyckte de var så gamla och kloka då... En av dem, den sötaste, snällaste och finaste läraren var då hon började med vår klass bara 23 år gammal. Hon hade vår klass från 1an till 4an. Hon var jätte duktig och är lärare än idag lärare och just för de yngsta klasserna.

Alla verkade rätt så harmoniska och nöjda med sina liv. Vilket är jätte fint. Jag började fundera på det där med val i livet och hur man utan att man märker formar sitt liv så att det ser ut som man själv. Då jag tänker tillbaka på hurdana vi var som små och hurdana vi är nu så känner jag igen de flesta och de flesta hade ännu exakt samma roll i "klassen" som då. De finns de som är högljudda och vill ha uppmärksamheten, de som är de lugna och mera tillbakadragna, de som skrattar massor, är vänliga och glada och så de som ännu också kan komma med små sårande kommentarer. Själv känner mig ännu också som den där snälla, lilla, pratglada flickan som är med men ändå inte vill stå i centrum.
Visst ändras och formas personligheten av olika erfarenheter under årens lopp men sist och slutligen ganska så lite.
H. Lilla Linn

En sorlig, fin och rolig kväll

Igår träffades vi, ett gäng "hästflickor med eller utan familjer", som haft hästarna i samma stall i Helsingfors och "festade" slutet. Som jag tidigare i mitt inlägg Mitt brunakärr skrivit, får vår förening inte mera hyra stallet av staden. Jag vet inte vad man skall kalla en dylik fest på svenska. Begravningsfest, slutfest? På finska heter det kaatajaiset.
Vi hade det i picknick stil hemma hos en från föreningen. Vi hämtade med oss en sallad och min Snickerskaka , som blev mycket varmt mottagen. Vi var på ett härligt ställe i Mäntsälä, i världens mysigaste stuga. Stugan som jag tror var från början av 1900 talet eller slutet av 1800, var jätte fint restaurerad. De hade lyckats på ett finurligt sätt modernisera stugan till dagens bekvämligheter men samtidigt ändå bevarat mycket gammalt. Här nedan en jätte fin och gammal bakugn.


Stämningen var jätte bra men till slut var vi var tvungna att bryta loss och åka hem. Storasyster hade jätte skoj med de andra barnen och skulle nog ha stannat in på småtimmarna om hon fått. Lillebror var som en ängel och sov mest hela tiden och den äkta hälften badade bastu med de andea männen, så alla trivdes och vädret var på vår sida.


Vi mindes stallets grundare, den stora personligheten Hertta "Heta" Upari och läste tidningsutklipp som skrivits om henne. Hon vann otaliga FM medaljer i olika ridgrenar under sin karriär, red in och skolade polisens hästar och fick således titeln äldre konstapel, grundade föreningen Helsingin Urheiluratsaatajat Ry och föreningens stall. Heta har tyvärr dött år 2005.
Vi som har haft häst i stallet har ju umgåtts massor med varandra under flera års tid. Nu är det tyvärr slut men kontakt kommer vi att hålla med varandra och göra gårdagens picknick till en tradition.

Annorlunda husdjur

Sitter och väntar på att vi skall få gå in till neuvolaläkaren med lillebror, som just tar sig en liten tupplur. Började fundera på hur olika husdjur man kan ha. Endel har gående pinnar, andra har hundar. Så finns det ju papegojor, kaniner, katter, möss, hamstrar, iguaner och en massa annat en del helt vanliga och andra mycket ovanliga. Vi har ju en hund, och jag har lite svårt att förstå att endel väljer nån liten gående pinne som man i mitt tycke nog inte får mycket utbyte av. Kanske jag har helt fel och att pinnar är ljuvliga och nog en hwl del lättare att sköta än en hund...
Jag känner en som har sniglar. Hon har vuxit upp med djur så hon vet nog hurdant det är att ha en hund eller katt så kanske valet att ha ett enklare husdjur är helt rätt i hennes livssituation. Men lite komiskt tycker jag det är. Hon studerar till veterinär och om jag förstod rätt så rädda dem då någon hämtade dem för avlivning till skolan. De är nån afrikansk sort, växer sig stora som en handflata. Allt de behöver är sallad, lite sand och en låda att bo i. Men utan en varm dusch några gånger i veckan så dör de. De lär njuta av att bli duschade. Sträcker ut sin hals och vrider på huvudet under strålen och ser åtminstone ut att tycka livet är skönt. Det måst nog vara en yrkessjukdom att vilja ha en snigel till husdjur och hon som bara studerar ännu. Hur månne det blir då hon studerat färdig?

Snickerskaka

Jag lagade världens godaste kaka här om dagen. En snickerskaka. Den har ett ljust botten, ett lager knäck, salta nötter och ett laget choklad glasyr. Den blev perfekt. Idag lagade jag om den, fast en dubbelsata, för att ta med till en tillställning i morgon. Gissa om jag lyckades idag då? Nej. Chokladglasyren sockrade sig och konsistensen blev fel. Det är konstigt att en sån "liten" miss kan ändra på så mycket. Smaken blev helt annan. Nå, kakan kommer med i morgon och jag hoppas nån gillar den.

Här är en bild av den lyckade kakan och receptet.

Snickerskaka
Botten:
1 ägg
1 1/2 dl socker
2,25 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
75g smör
3/4 dl mjölk

Pajform, 200 grader och ca 15 min

Knäck:
1/2 dl farinsocker
1/2 dl grädde
1/2 dl sirap
Låt koka 10 min och blanda i:
50g smör
1 tsk vaniljsocker
Låt svalna och häll på knäcken.
Chokladglasyr:
75 g smält smör
2 msk kaffe
1 mak kakao
3.5 dl florsocker
Blanda allt och värm upp så det blir en glansig kräm, men låt inte koka för då sockrar det sig. Häll 1,5 dl salta nötter på knäcken och därefter chokladen. Kakan är som bäst följande dag.

Terrible two

Att vara förälder till en två åring är inte alltid så lätt. Idag har nog varit ett enda nej, inte så, akta, var är du, sluta, kom hit, ta det lugnt... Jag försöker att förbjuda och använda nej så lite som möjligt, distrahera om möjligt eftersom jag tror det i det långa loppet är bättre än att hela tiden vara där och säga nej, nej, nej. Men idag var nog en nej dag.
På förmiddagen for vi till en klädbutik för jag ville köpa mig nån ny topp eller t-skjorta. Vi tog ingen vagn med åt storasyster och det var " a BIG misstake". Hon skulle bara springa omkring i butiken och riva i alla kläder och gissa om jag kunde se på ett ända klädesplagg. Det kändes som om alla tittade på oss och på henne och fundera på hur ouppfostrad flicka vi har. Höll jag henne i handen så slängde hon sig rak lång på marken. Blev jag arg och sade att hon absolut inte fick springa omkring eller ligga raklång, började hon krypa omkring i stället. Nå jo, till slut kom vi, två frustrerade föräldrar och en kanske ännu mera frustrerad flicka ut ur butiken. Jag fick som tur med mig två plagg som jag aldrig provade, men som senare visade sig passa perfekt.
Jag antar att hennes beteende nog är rätt vanligt för åldern, i synnerhet vanligt för en annars också vild två åring. Nu är det ju roligt att hon är modig, självsäker och vild men ibland skulle det vara enklare med ett lite bara lite försiktigare barn.
Jag tror vi väntar nåt år tills vi går till en klädbutik igen, tillsammans alltså.

Fågellivet i vår vik

Fågellivet här i vår vik har minskat massor under de senaste åren. Det märker jag själv, men i synnerhet de lite äldre här har kommenterat det ofta. Då jag var liten fanns det massor doppingar och numera tror inte jag det finns en enda. Orsaken till att de minskat så drastiskt är antagligen äventyrshotellet som ligger längst in i viken. De kör med sin enorma båt med tre motorer och allt som allt 1200 hästkrafter genom viken och gissa om fåglarna gillar det? Jag kan säga så här snällt att vi inte riktigt gillar hotellet och deras aktiviteter. En annan orsak kan ju vara mårdhundar, jag såg ju en här om dagen och de lär inte leva ensamma och är hemska jägare.
Här bor mest måsar,svanar, änder men också några tuffa fåglar. Gråhäger och brun kärrhök.
Jag vet inte om det är en eller två gråhägrar. Två tror jag, därför att de brukare leva ihop och inte ensamma, men å andra sidan har vi nog aldrig sett två på en gång här i viken. Visste ni att gråhägern eller hägern som vi kallar den hör till gruppen pelikanfåglar? Tufft. Den är jätte stilig då den landar och flyger iväg för då ser man hur stor den är. Men den har helt klart en fiende i den bruna kärrhöken, som just medan vi åt lunch och titta ut genom fönstret, antagligen var och plundra hägerns bo. Vi såg hägern och höken slåss några gånger förra sommaren men nu landade höken där var hägern har sitt bo och efter en stund flög den bort, så man kan ju bara gissa vad den hade för sig. Den stackars hägern var säkert ute och fiskade. Rovfåglar är grymma och jag blir alltid lika fascinerad av dem.
Brun kärrhök är en rätt ovanlig fågel om jag har förstått det rätt. Och nu då jag skrivit det här inlägget slår det mig att kanske den är en bidragande orsak till att fågellivet här har minskat. Vem vet?

Storasyster går ut i regnet

Skrev ett inlägg om regnkläder i förrgår. Jag vill bara dela med mig av hur välklädd storasyster var. Fast huvan på jackan kom på lite senare... I morgon väntas ett nytt ljuvligt och skönt regn, så då tar vi om det.