torsdag 23 augusti 2012

Snart till stan!




Hösten är här!!

Nu börjar det vara dags att flytta in till stan. Jag förlängde ju sommaren med tre veckor och det var hur lyckat som helst. Vackert och varmt fram tills nu. I dag har det regnat hela dagen, varit rått och yllesockorna har kommit fram och gud så jag älskar yllesockor.

Far i huset har varit på atbetsresa i Kina hela veckan och jag börjar vara ganska trött på att vara ensam med barnen. Som tur kommer han hem i morgon. Barnens fammo har varit här och hjälpt mig några dagar och det har underlättat massor. För ensam med två små barn en hel vecka utan vuxet sällskap sku nog göra mig smått galen.

Storasyster talar non-stop om Mariegatan (vårt hem i stan alltså) och dagis. Det börjar vara dags att flytta till stan och på söndagen blir vi åter Hesabor. Tills dess skall jag, tillsammans med min moster, driva personal café på GP finalen i banhoppning på Dals ridstadion. Det är min ridklubb KF som arrangerar ridtävlingarna. Storasyster får eller rättare sagt måste vara med i morgon, och lillebror hela veckoslutet. Kom och se på fina hästar och säg hej om ni har vägarna förbi.

Var är hjärnan?

Vi fick blommor av barnens fammo och faffa på måndag. I dag såg de lite slokiga ut och gissa vad. Jag hade glömt att packa upp plastpåsen och det våta pappret runt stjälkarna. Bara satt dem sådär i ett litermått och inte ens gett dem vatten. Stackars blommor, 4 hela dagar. Nu fick de äntligen vatten och en näringspåse. Men förvånansvärt bra har de hållit och jag undrar vad de besprutats med...



onsdag 22 augusti 2012

Dyr lunch...






Mysig skylt men annars inget att rekommendera
Hösten börjar vara här. På natten är det jätte kallt och solen värmer inte lika mycket på dagen. På måndag var vi efter barnens fammo från bussen och passade på att gå och äta lunch i gamla stan i Borgå. Där var redan nu rätt dött. Jätte lite folk i farten. Borgå är nog en sommarstad.
Vi försökte gå till Johans som har en jätte mysig innergård och dit har jag velat gå redan en längre tid, men det var stängt så det slutade med att vi gick till snigel restaurangen Timbaali. Inte ett bra val. Det var så oförskämt dyrt. En riktig turistfälla. Som tur bjöd fammo och storasyster fick äta gratis. Men 24 euro för ett stående bord med lite lax och strömming och laxsoppa som smakade vatten är helt galet. Inte att rekommendera. Och vill man äta sniglar, finns det inte enklare mat att laga själv.
(Jag som har tyckt att paviljongen i Kaisaniemi i Helsingfors har dyr lunch. Där får man ett jätte gott stående bord med en massa delikatesser, huvudrätt och efterrätt för 15 euro. Int så mycket jämfört med gårdagens 24)

Lillebror är tillbaka i vårt rum

Nu skall jag skriva om något annat än sorgliga saker. Jag skrev här på bloggen för nån månad sedan att barnen flytta i ett eget rum här i sommarhuset. Har helt glömt bort att berätta hur det gick. Jo, storasyster sover nöjt där i rummet men lillebror är tillbaka i vårt sovrum. Orsaken till det är mera jag än lillebror. Redan första natten fick jag så ledsamt efter honom och kunde inte sova. Jag väckte min man och sade år honom att jag nog inte är färdig att flytta lillebror till eget rum ännu. Så mitt i natten, i mörker, flyttade vi tillbaka lillebror och hans säng till oss. Så sånt i vår familj!

måndag 20 augusti 2012

Kira är borta

Igår somna Kira in för evigt. Allt gick så fint och lugnt till och just så som jag önskat att det skulle ske. Här hemma i soffan. Men tungt har det varit och tungt är det och saknaden efter Kira är så enorm. Det känns ännu helt overkligt att hon är borta för evigt.

För mig stannar hon med mig för alltid, med huvudet i mitt knä, njutande av att jag smeker hennes öra. För Just så fick hon somna in.

Min goda vän är veterinär och hon kom hit ut till oss till landet. Kira fick choklad glass och lamkött medan vi drack kaffe och märkte nog inte ens då hon fick lugnade. Trots att jag vet att hon inte led, tar det inte bort den här stora smärtan och sorgen över allt som hänt.


Världens ljuvligaste päls att burra in ansiktet i..

I morgon skall jag försöka skriva om någonting annat. Jag har bara för tillfället svårt att tänka på något...

torsdag 16 augusti 2012

Min lilla ljuvliga hund...




Jag har inte skrivit på några dagar och orsaken är att jag eller vi tvingats ta det stora och tunga beslutet att låta vår älskade älskade hund somna in för evigt. Det ända jag kan tänka på är Kira, livet vi haft tillsammans och på dens sista dagar som skall bli så fina som möjligt. Det här är en mardröm som blivit sann.
Kira är och förblir för mig den ljuvligaste hunden i världen. Vi har haft det så roligt ihop under 9 år. Den kommer att få somna in här hemma på landet om några dagar. Det gör så ont att skriva om det här, det blir så konkret. Kira är 9 år gammal och den har varit en glad, sprallig och snäll hund. För mig den ljuvligaste i världen. Orsaken till vårt beslut är att den inte är att lita på då det kommer till barn och en sådan hund kan man bara inte ha i en barnfamilj. Den lider fruktansvärt då den har barn omkring sig, hatar då de springer förbi henne, kommer nära henne, försöker krama henne och de gör henne väldigt stressad. Vi har hittills tänkt att hon nog psykiskt klarar det men tyvärr visade hon igår att hon inte gör det.
Hon är ju redan 9 år och har fått tampas med sin hälsa hela livet varför vi inte ens kan tänka oss att ge bort henne. Och en annan sak är den att hon är tokig i mig. Om jag är borta hemifrån sitter hon och sörjer. Hon följer mig som en skugga och är till lynnet en enmans hund och hon har valt mig till sin person i livet. Varför barn gör henne så stressad vet vi inte men en delorsak kan vara den att hon inte är helt frisk.
Hon har tyvärr haft problem med allergier och kronisk öroninflammation i hela sitt liv. Det har varit mycket tufft att hålla henne i skick och stundvis har hon nog inte haft det alls bra. Förra sommaren var hon jätte sjuk och åt kur efter kur av antibiotika, värkmedicin och kortison. Öronen blev till sist bra, men kortisonet gav svåra biverkningar. Då var vi nästan färdiga att låta henne somna in på grund av öronen. Det här var förra vintern. Men så skedde en otrolig förbättring med öronen då vi hittade en verkligt bra veterinär som kom på att börja lokal behandling med kortisondroppar i stället för den systematiska behandlingen som ju nog hjälpte men gav henne de hemska biverkningarna ( hon drack litervis, kissade inne och tappade päls). Under de senaste dagarna har hon kliat sina öron lite mera än normalt, hennes päls har börjar lossa igen och hon har börjat dricka lite mera. Så det enda vi kan trösta oss med är att hon inte kommer att behöva lida av sin allergi mera, hon kommer inte att behöva ha ont i öronen, ta en enda äcklig antibiotika tablett, inte behöva stå ut med att få kortisondroppar i öronen med några dagars mellanrum, få rakade öron så att luften kommer åt att cirkulera, träffa en skrämmande svart hund på gatan eller lida av omkring springande småglin.
Nu skall vi försöka ha några sköna dagar ihop och jag skall göra mitt bästa så att hon inte märker att jag går omkring med en stor klump i halsen. Och då dagen är här skall hon få en stor bit lam rostbiff, för om det är något hon älskar men inte får äta på grund av allergin så är det just det.



tisdag 14 augusti 2012

Herr Fantastisk




Oj vad skön kväll jag haft. Fick lite egen tid (nästan, för lillebror var med) och for och rida min kompis dressyrhäst. Herr Fantastisk kan vi kalla honom. Det var roligt och lite annorlunda. Han är enorm, högt skolad och har stort steg. Nästan raka motsatsen till min egen lilla vita monkeyhonda.
Lillebror fick komma med eftersom han ju brukar få sån mammalängtan att han skriker som besatt och gör alla i närheten tokiga om jag är en längre stund borta. Mormor kom med och vaktade honom och det funkade hur bra som helst.


Det här är inte Herr Fantastisk utan nån häst från stallet. Måste ta en bild då det mera ser ut som en hund och dens hundkoja.