Storasysters första jumppa

Var så spännande. Igår var storasyster på jumppa för första gången. Hon har varit på kö för jumppa på medborgarinstitutet och nu fick hon äntligen plats. En tvåspråkig jumppa, så kanske hon lär sig något ord på finska också.
Jag var med henne på jumppan då det nu var första gången. Jag fick sitta i rummet bredvid och titta in på de jumppande barnen via ett litet fönster. Och oj liten älskling, så hon var borttappad. 95% av tiden stod hon i mitten med pekfingret i munnen och stirra med stora och lite nyfikna ögon på alla små barn som sprang och skutta omkring. Ignorerade totalt ledarna som ibland försökte få med henne.
Funderade nog och funderar ännu på hur det riktigt ska gå med jumppan. Månne hon skall fatta tycke för det eller gör vi fel och hon börjat tycka illa om all organiserad idrott. Lite hopp ger det dock att Anna som drog jumppan sa att det är mycket vanligt att barnen de första gångerna bara vill titta på och att de sedan efter några gånger blir varma i kläderna och vill vara med. Kanske och hoppas att det är så just i storasysters fall. En annan lite lovande grej var att storasyster då vi kom hem berättade jätte ivrigt för sin pappa allt hon gjort (dvs. skulle ha gjort om hon deltagit) på jumppan.
Så vi får se hur det ska gå.

Fjärkontrollen och strumpor

Vad gör vi här hemma en fredag kväll. Myser? Nej vi söker tevens fjärrkontroll. Söker och söker. Eller sökte, för nu gav vi upp. Lillkillen måste ha gömt den nånstans mycket finurligt...

Idag har jag och barnen varit in till stan och hälsat på mommo och moffa, ätit koreansk lunch och köpt en massa strumpor. Fattar inte vart strumporna i vår familj försvinner. Månne nån gömmer dem också? Det är inte många månader sedan som jag köpte fem par strumpor åt storasyster och typ två par finns kvar. Nåja, ni har vi nya och många par, så kanske vi klarar oss en tid...

Trevligt veckoslut!( jej, morgon blir det Mamma Muu och kråkan)

Ps.
Ett fredags tips för alla "stora" människor med skonummer 39 eller mindre. Man får billigt strumpor storlek 37-39 på HMs barnavdelning. Köpte idag 10 par strumpor för 9.95, int så illa tycker jag...

Koreanska restaurangen Korean House på Mariegatan i Helsingfors kan jag varmt rekommendera. Jätte god mat och trevlig betjäning.

Veckoslutet kom och gick

Veckoslutet kom och gick i raserfart. Nu igen vardag och tidiga morgnar och sena kvällar, åtminstone för mig som för tillfället är både morgontrött och kvällstrött. Igår kväll tvingade vi oss med mannen att måla här hemma efter att barnen somnat. Färdiga var vi vid midnatt och som tur så var slutresultatet bra (första målfärgslagret av tre, så färdigt är det inte) för lite extra trött har jag nog varit idag. Men dagen klara sig genom lite extra kaffe samt den arbetande och trötta mammans ohälsosamma räddare, dvs. Ikea och deras köttbullar. Hem från Ikea kom det två par gardiner och en lampskärm.




Gardinerna är ännu i bilen. De måste förkortas och sen blir det bild, kanske.
Ännu tillbaka till veckoslutet. Det var bla. kalas och vacker natur på agendan. Storasysters bästis fyllde fyra och hade riktigt barnkalas. Med hotdogs, superman kaka och mete. Jag och lillebror var med och så var där en massa små barn. Mycket lyckat. Här några bilder.








Barnen blev lite trötta efter två timmars härjande, så de parkerade sig framför tv:n.
På kvällen for vi ännu och leta efter svamp och njuta av det otroligt varma och fina höstvädret och av ruskan. Fast svamp hittade vi nog jätte lite.








Hoppas vädret håller i sig. Har inte ens vågat kolla nån rapport...

Den blåa grisen

Då vi bodde i Brunakärr fanns det i ändan av vår gata några egnahemshus. Ett av dem renoverades och på dess gård stod en gris. Den var blå, tittade upp i himlen och den var av betong. En riktig betonggris. En sån här Gris.
Jag blev lite besatt av den här blåa grisen. Den stod bredvid huset, lite bortglömd och medfaren. Åtminstone hade nån eller något krockat med dens öra för det hade gått av. Jag tänkte under de tre åren som jag gick förbi grisen, nästan dagligen, att jag sku fråga om jag kunde få köpa den. Men aldrig såg jag nån människa på gården. Sen flyttade vi bort och jag glömde grisen.
Idag åkte jag dit till mina gamla kvarter. På vägen i Kottby såg jag en likadan och minnet av den blåa grisen kom tillbaka. Så jag tog en liten avstickare och åkte och kolla på min lilla blåa gris. Och oj så jag blev glad. Där stod den bredvid det färdig renoverade huset. Prydde ingången, var tvättad och såg allmänt välmående ut.


En lite suddig bild, men ser ni så glad den ser ut.

Nu har jag länge tänkt på att jag gärna skulle börja skriva igen. Lite, lite nu och då. Inte ta någon stress över det utan bara posta nåt då jag känner för.
Livet har ändrats en hel del. Jag har börjat jobba, båda barnen på dagis och så har vi ju flyttat. Ett ganska så stort kaos, fast så mycket stress tar vi inte. Hemmet är halvfärdigt, men vi stor trivs och jobbar på huset och hemmet bara på veckosluten förutom städa för det gör vi nog så gott som hela tiden om int annat så maten som lillebror slänger på golvet.
Skall försöka skriva en liten uppdatering om barnen i morgon.
Och be om hjälp med hurdana gardiner det borde vara - fast nu då jag inte skrivit på flera månader har jag nog inga läsare och får knappast nåt svar😊

Location:Blogga igen?

Arbetsamt liv

En och en halv vecka av mitt eller rättare sagt vårt liv. Jag jobbar nu 60% eller lättare sagt tre dagar i veckan. Jag har redan hunnit vara två dagar och en natt i Stockholm. En riktigt rolig arbetsresa, en massa ny info, trevliga nya bekantskaper, en hotellnatt med god sömn och shopping på Drottninggatan. Men nu väl hemma kommer tröttheten. Som tur har jag ledigt i morgon, inte för att det är så värst lugnt med två vilda barn här hemma, men åtminstone hinner jag inte tänka på jobbsaker. Just nu betyder jobbsaker mest skolning men skolningsprogrammet jag går igenom är självstudier i mycket rask takt. Jag har samma tid att utföra min skolning som de som jobbar 100%, så få nu se hur det ska lyckas.
Tillräckligt om jobb... Lillebror har börjat säga några ord nu. Han har ett mycket lustigt sätt att säga orden på. Han har börjat upprepa ord man ber honom säga och det är skojigt. Bil är brrrr, båt är bååååt, hund är bov bov bov och häst är ihhhhh. Vad annat kan han säga. Jo, ko som betyder sko och så banan.
Det varma vädret försvann medan jag var i Stockholm. Nu är det igen efter två veckor med värmebölja vanligt kyligt juniväder.
Här en fiilis bild från veckoslutet.

Galna dagar

Så galna dagar. Vi flyttade bort från vår lägenhet och ut till landet för några dagar sedan. Totalt kaos kan jag säga. Möblerna for med en flyttfirma till huset i Sibbo och småsakerna och kläderna med oss ut till sommarhuset. Här bor vi nu tills renoveringen av huset är klar. Hoppas innan snön faller...
Som om det inte skulle vara tillräckligt med flytten så börjar jag jobba i morgon. Jätte spännande. Ser fram emot det men visst är det nervöst. Jag börjar jobba på samma ställe där jag jobbade innan jag blev mammaledig med storasyster. Ett jobb jag verkligen gillade men ett mycket ansvarsfullt och tidskrävande jobb. Som tur börae jag jobba 60 % tills båda barnen börjar dagis i augusti. Ännu är ju lillebror hemma i två månader och snart får storasyster sommarlov från dagis. Det blir ett litet pusslande med barnvakter den här sommaren. Som tur har ju barnens pappa snart semester och lite senare har också jag några veckor ledigt.
Nu har sommaren kommit på allvar. Idag var jag och barnen till stranden och simmade lite. Härligt, då det säkert var över 25 grader i skuggan idag. Vi trivs nog alla så bra här på landet och i sommarhuset. Bara vi skulle få alla kläderna i skåpen, rabatterna rensade och växthuset fixat skulle det vara grejer. Som tur fick vi potatisen i jorden idag, bättre sent än aldrig.
Få se när jag skall hinna eller rättare sagt orka skriva igen. Men jag ska göra mitt bästa och försöka hålla uppe bloggen.