Sjukstugan säger hejdå vattkoppor...

Nu börjar storasyster må mycket bättre. Jag tror kopporna börjar ge vika. Idag har de inte kliat nästan alls. Hon har varken klagar eller kliat sig. Men fy vilken sjuka och vilken tur att de flesta insjuknar i så tidig ålder att de inte kommer ihåg hur hemskt det var efter en tid. Jag själv hade vattkoppor som ettåring, full med prickar. Jag har sett foton men har inget minne av det hela.

I morgon tänker vi inte hänga här hemma mera utan styr kosan till lande och oldemoster, alltså min moster. Skall bli roligt att se henne, hennes gubbe, katten och hundarna.

Idag piggades vår dag upp av lunch gäster. Två av mina kompisar, som båda är between jobbs, kom och hälsade på. Vi åt sallad, fruktsallad och drack kaffe och båda barnen tyckte det var jätte skojigt med lite gäster. Lillebror spelade fotboll och storasyster byggde lego med dem.

Jobbiga koppor

Usch vad storasyster lider av sina vattkoppor. Lillebror kom nog så lätt undan. Storasyster är många gånger prickigare och de kliar massor. Jag smörjer in henne med potatismjöl flera gånger om dagen. Det hjälper en kort stund. Så köpte jag mentolrisinsprit att stryka på, men hon hatar det är så kylande och gör att hon börjar frysa. Nu har jag lovat att inte stryka på av det mera. Moffa som är läkare skrev ut atarax, som borde lindra klådan, men mycket hjälper det nog inte. 1 timme trivdes hon i badet, det hjälpte nog för en stund. Hoppas, hoppas det vänder och börjar bli bra nu. Fast man brukar visst säga att dag fyra är värst och usch och fy om det stämmer för det är bara dag tre i morgon.
Till en annan sak. Jag frågade just en kompis på fredagen när hennes barn börjat rita nåt annat än "klott och sått". Detta eftersom storasyster ännu inte ritat något som liknar något. Men igår mitt i allt ritade hon mommo, sig själv och lillebror.



Här är storasyster. Ögon, öron, ben och fötter (som pekar inåt, varför det ser ut som en fot). Stolt mamma och pappa:)

Nu ska här samlas krafter för vattkoppsdag nr 3.

Helgen

Nu bråkar mitt skriv program igen. Jag hade skrivit en lång text och så försvann den. Nu blir det några bilder från helgen i stället. Som visar lite av vad vi gjort.


Skrinningen får vänta ett år till....


Stall, vackert väder, pigg och glad häst och glada barn. Lillebror har blivit så stadig på benen så han kan gå ute med stövlar redan.
Och så var det träff med studiekompisar, från studietiden alltså, på lördag kväll. Roligt! Vi åt texmex, drack vin, åt ost och pratade en massa. Lyckad kväll med noll bilder.
Och idag kom kopporna till oss igen. Storasyster i turen. Stön. Skulle inte orka med isolering och så vet vi ju inte om hon kommer lika lätt undan som lillebror eller inte. Få se. Hoppas!!!

Ute bland folk

Storaayster: Ska vi fara till sittoteket? Jag: Vad är det? Storasyster: där man får böcker ...

Nu är äntligen vattkopporna borta. Härligt att komma ut bland folk igen. Vi var en sväng till familjecentret idag och lillebror var nästan rädd för de andra barnen, i synnerhet de som var yngre än han. Helt tydligt har 9 dagars "isolering" satt sina spår. Vi får gå och öva att träffa andra barn i morgon igen.
Vi skall få låna skridskor åt storasyster och prova på att skrinna på veckoslutet. Hoppas vädret är bra. Skridskorna lär vara ljusröda och ni kan gissa hur ivrig storasyster alias prinsessan kommer att bli. Inga vita, inga äckliga svarta utan ljusröda. Kan det bli bättre?

Kusin

Barnen fick en till kusin idag. Jipii:). Storasyster är nog lite konfunderad då hon ännu för en månad sedan hade bara en kusin och nu mitt i allt tre. Hon förstår ju inte riktigt innebörden med kusin. Men en rolig sak är det för hon gillar ju massor sin första kusin, och då är ju kusiner nåt BRA och ROLIGT. Lite ledsen blev hon då vi inte genast kan fara och hälsa på de nya kusinerna. Men nån helg måste vi nog upp till Vasa. Ajo, kusinen är en liten pojkbaby. Roligt med lite till pojkar, då de två andra kusinerna är flickor. Lite jämvikt.


Igår förde vi en iskub till den här fina is fästningen. Vi gick och beundrade konstverket och det är ännu inte helt färdig. Vi kunde tyvärr inte vara med och bygga den för vi hade annat program, men vi hade lagat en ljusröd kub till den. Karamellfärgat vatten i en mjölktölkki. Det måste nog ha varit kallt att bygga. En iglo skulle det bli, men av någon orsak blev det en fästning. Konstverket ligger i Elisabetsskvären här i Kronohagen och är gjord av en massa barnfamiljer här i stadsdelen.

Sagt idag

Storasyster 3 år:
- jag vill ha vita skridskor för de ser int äckliga ut. För svarta skridskor ser äckliga ut.

Så sant, så sant.
Vi fundera på om vi borde fara till nåt loppis och kolla om vi skulle hitta skridskor. Det skulle vara roligt att fara och skrinna, men ingen i familjen har skridskor. Jag fundera på om dagens skridskor är lika äckliga som när jag var barn. Små, kalla och spända. Jag sku villa ha skridskor som är som lenkkare men med ett blad under. Det sku vara nåt det...

Kallt och vackert

De senaste dagarna har varit lite jobbiga här hemma. Det ena barnet trotsar med stort T och det andra gnäller. Idag for jag som tur till stallet och lufta på mig lite. Det var så kallt, -16 grader, så ridning blev det inte. Vi tog en rask promenad i terrängen i stället. Vädret var fint men gud så kallt. Då det är mycket vit snö, vackert väder och grymt kallt, då är nog de finska landskapen så otroligt vackra.
Vi här i norr klagar ju ofta på hur tråkigt här ser ut. Vi tycker det är så vackert i södern. Vita stränder, palmer, berg och vatten. Vi glömmer lätt bort hur vackrt här är.