Jag visste inte att små barn kan gå i sömnen. Fast varför inte. Men är det vanligt? skrämmande är det. Storasyster kan komma gående ut ur sitt rum gå genom vardagsrummet fast vi sitter och ser på TV. Vi tar henne i handen och leder tillbaka henne till sängen och hon fortsätter sova, säger aldrig något.
Sent i går kväll hörde vi hennes dörr smälla fast och då jag gick och kolla satt hon mitt på golvet i arbetsrummet. Helt tyst satt hon där och sov. Skrämmande som bara vad. Tänk om hon går ut...ännu kan hon inte öppna ytterdörren men sen då hon kan. Det blir nog att skaffa ett till lås. Hjälp...
En blogg om allt mellan himmel och jord, om vardagen i mitt liv med två små barn, en häst och mitt stora intresse för matlagning.
tisdag 18 september 2012
måndag 17 september 2012
Se vad jag fyndat
På loppis i dag. Pippi och Herr Nilsson. Tycker jag gjorde ett kap då jag betalade 6 euro för dem tillsammans (+Dumbo). Tror dock jag är ivrigare än barnen.
Det var Minipoppoo lippiset vid Prisman i Gamlas. Helt bra ställe tycker jag. Ganska mycket och snygga kläder till billigt pris.
Mat åt lillebror
Jag vet inte vad som är fel, men jag kan inte laga babymat. Allt spottas ut och i dag trodde vi lillebror skulle storkna. Eller jo jag vet vad som är fel, jag lyckas inte mixa kött så slätt att det skulle duga. Samma var det då storasyster var i samma ålder. Så tack och hej, nu äts det bara burkmat tills större bitar duger.
söndag 16 september 2012
Lingonsylt
Wow så det är lätt att laga lingonsylt. Tänk att det bara tog 32 år att inse det. Jag har alltid trott det är jobbigt.
Vi var och plocka lingon under helgen, storasyster och jag. 2 liter blev det och 7 pilttiburkar färdig sylt.
Så här gjorde jag. Eftersom jag är livrädd för mögel tillsatte jag lite atamon och steriliserade burkarna i ugnen. 15 min i 100 grader och 1 kryddmått atamon, 1 liter lingon och 3.5 dl socker. Lingonen kokade jag 8 min, sedan tillsatte jag sockret och atamon och kokade några minuter till. Så satte jag sylten i burkarna (och lite åt vi med spenatplättarna).
Höst i luften.
fredag 14 september 2012
Saknar min Kira
Det går inte en dag utan att jag tänker på min lilla hund och saknar henne så förskräckligt mycket. Det känns ännu också så overkligt att hon är borta. Förra veckan var jag efter hennes urna och vi har bestämt att begrava henne under den stora stenen, på vilken hon brukade sitta och speja. Men nu får hon vänta här inne och vakta huset till nästa vår, för vem vill nu bli begravd där ute i den kalla jorden. Jag tycker våren blir bättre.
Jag och barnen for efter askan till en veterinärstation förra veckan. Jag ville inte berätta för storasyster varför vi åkte dit och sade bara att vi ska efter en sak. Vi hämtade paketet med urnan och askan och när vi kom till bilen konstaterade storasyster att "mamma, Kira tittar på oss" jag blev jätte förvånad och frågade då var den är, och storasyster svarade "Kira är med oss i bilen, i bakluckan". Paketet var på framsetet. Vem vet, var det slumpen att hon råkade hitta på det där just då, eller ser barn sånt vi fullvuxna inte gör??? Med oss var Kira och med oss är hon och saknaden är bara så stor.
torsdag 13 september 2012
En mystisk internet värld...
Det tog en tid innan jag fattade att det finns människor som surfar igenom bloggar och tjänar pengar på det ( tror de i alla fall, vet inte om de ser några pengar eller inte). Man kan se en hel del statistik över sin egen blogg, hur många sidvyer per dag, från vilket land de som läser är från, vilka sidor som länkar till bloggen etc. Min blogg läses i huvudsak av personer i Finland och Sverige men så har jag förvånansvärt många i USA, Ryssland, Indien och några från andra länder. I början förbryllade det mig massor för jag känner typ ingen, eller nån enstaka i de här länderna (som nog inte ens vet att jag bloggar). Men så en dag fattade jag det. Det är folk i de här länderna som försöker tjäna pengar på att surfa på nätet. Jag ser ju att de varit inne och kolla, eller det tror jag åtminstone. Varför skulle jag annars ha tex. 6 sidvyer från nån lustig försäljnings sida i Amerika. Men nu är det ju bara jag som ser det och ingen av er som läser min blogg. Tror de här människorna faktiskt att jag skall gå in och köpa nåt? Är det bara mig de vill komma åt? Är det värt att tagga sin internetbutik på en massa små privata bloggar? Kan nån förklara eller finns det nån som fattar? En värld jag inte alls förstår...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)