Min mormor stod mig mycket nära. Hon dog tyvärr på hösten för tre år sedan. Då var det en vis person som sade att våra nära och kära som gått bort är nära oss så länge som vi funderar och tänker på dem i vardagen. Jag tycker det var bra sagt för så länge som jag tänker, vad månne mormor sku tänka om det här? Vad skulle mormor gjort? Så här brukade mormor göra och så vidare, så känns det som om hon är jätte nära. Här en natt drömde jag att jag och mormor åkte tillsammans i en bil och titta ut över havet eller isen, för det var vinter, och funderade var gränsen mellan isen och horisonten gick. Jag vaknade mitt i drömmen och den kändes så verklig. Vilken lycka att få träffa mormor, trots att det bara var i min dröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar