Jag har inte suttit i fängelse i dag utan drivit personal kafé och följt med ridtävlingar genom ett nät.

Nu är jag och resten av familjen asfaltblommor. Det är nog skönt att komma in till stan, i synnerhet då det regnar och är mörkt där ute. Fast lite längtar jag nog redan tillbaka. Och konstigt och sorgligt är det att flytta utan vår älskade älskade lilla Kira.
Vi fick den här fina målningen av Kira till bröllopspresent (av min moster inte av Kira). Är så glad över den.


Fin eller va!