Kusin vitamin...

Det är nåt härligt och så naturligt med kusiner. Vi har varit några dagar i Vasa och storasyster har lekt med sin kusin dagarna i ända. Hon har pratat om sin kusin varje dag i flera månader och nu äntligen fick de träffas igen. Och det var just så roligt som hon tänkt det. De har 3 års åldersakillnad men trots det flöt leken på som bara vad. De har tex. sprungit runt huset och tjoat, rullat ner för gräsmattan, lekt i fammo och faffas tält, lekt med farbrors hund och bara suttit och förklarat saker för varandra. Så okonstlat och naturligt. Ivern verkar ömsesidig, för båda har börjat morgnarna med att genast fråga efter den andra.
Synd är det att kusinerna skall bo så långt ifrån varandra.
Jag minns själv hur härligt det var att leka med mina egna kusiner då jag var liten. Vi brukade bl.a. vara tillsammans hos vår farmor och farfar på deras holme nån vecka på sommaren. Där lekte vi en massa. Vi hade ett museum där vi ställde ut allt möjligt som vi hittat längs stränderna och som flutit i land från det öppna stora havet. Jag tror vi hade en inträdesavgift på 10 penni. Och farmor och farfar var nog säker våra ända besökare. Roliga tider och bra minnen.
Som tur är det sommar och då får kusinerna träffas lite oftare. Så om några veckor får de leka igen och om jag känner storasyster rätt kommer hon att prata om kusin vitamin varje dag...