Storasysters första jumppa

Var så spännande. Igår var storasyster på jumppa för första gången. Hon har varit på kö för jumppa på medborgarinstitutet och nu fick hon äntligen plats. En tvåspråkig jumppa, så kanske hon lär sig något ord på finska också.
Jag var med henne på jumppan då det nu var första gången. Jag fick sitta i rummet bredvid och titta in på de jumppande barnen via ett litet fönster. Och oj liten älskling, så hon var borttappad. 95% av tiden stod hon i mitten med pekfingret i munnen och stirra med stora och lite nyfikna ögon på alla små barn som sprang och skutta omkring. Ignorerade totalt ledarna som ibland försökte få med henne.
Funderade nog och funderar ännu på hur det riktigt ska gå med jumppan. Månne hon skall fatta tycke för det eller gör vi fel och hon börjat tycka illa om all organiserad idrott. Lite hopp ger det dock att Anna som drog jumppan sa att det är mycket vanligt att barnen de första gångerna bara vill titta på och att de sedan efter några gånger blir varma i kläderna och vill vara med. Kanske och hoppas att det är så just i storasysters fall. En annan lite lovande grej var att storasyster då vi kom hem berättade jätte ivrigt för sin pappa allt hon gjort (dvs. skulle ha gjort om hon deltagit) på jumppan.
Så vi får se hur det ska gå.