Lilla fina hästen kom hem...

I dag for vi efter Ciora till hennes nya stall, numera gamla. Hon bodde där i tre veckor, acklimatisera sig inte, ville inte äta ordentligt, var nervös i sin box och gick säkert ner närmare 100kg. Nu fick hon komma hit hem till vårt sommarparadis för en månad och sedan får hon flytta till ännu ett nytt stall. Här kan hon ju inte stanna på vintern, men nu går det bra. Min snälla moster har lovat sköta om henne och så åker vi hit så ofta vi kan. I oktober får hon flytta igen och jag tror nog att nästa stall passar henne bättre och att hon kommer att trivas ( när saken är klar, berättar jag vart vi flyttar).

Nu är hon nöjd, hon trivs här trots att hon är ensam och äter som bara den. Hon måst nog vara hungrig.
Jag är jätte besviken på mig själv. Jag borde ha förstått att hon inte skulle trivas i ett ute stall med bara en granne. Hon blev ju helt hysse då hon blev ensam inne, vilket ju skedde varje gång den andra hästen var i hagen eller och ridas. Här hemma, då hon är ensam hela tiden, tycks det inte störa henne alls. Hon är ett konstkabinett, jag vet. Varför hon inte ville äta höet, trots att alla andra hästar verkade gilla det, vet jag inte. En hästmage är så känslig att den inte länge klara sig på så lite hö som hon ätit under de senaste veckorna. Och jag hoppas verkligen att vi skall få henne i bättre hull snabbt. I morgon får hon gå ett par timmar på bete.


Det var absolut inget fel på stallet i sig och människorna där var mycket trevliga. Men alltid funkar det ändå inte.