En sorlig, fin och rolig kväll

Igår träffades vi, ett gäng "hästflickor med eller utan familjer", som haft hästarna i samma stall i Helsingfors och "festade" slutet. Som jag tidigare i mitt inlägg Mitt brunakärr skrivit, får vår förening inte mera hyra stallet av staden. Jag vet inte vad man skall kalla en dylik fest på svenska. Begravningsfest, slutfest? På finska heter det kaatajaiset.
Vi hade det i picknick stil hemma hos en från föreningen. Vi hämtade med oss en sallad och min Snickerskaka , som blev mycket varmt mottagen. Vi var på ett härligt ställe i Mäntsälä, i världens mysigaste stuga. Stugan som jag tror var från början av 1900 talet eller slutet av 1800, var jätte fint restaurerad. De hade lyckats på ett finurligt sätt modernisera stugan till dagens bekvämligheter men samtidigt ändå bevarat mycket gammalt. Här nedan en jätte fin och gammal bakugn.


Stämningen var jätte bra men till slut var vi var tvungna att bryta loss och åka hem. Storasyster hade jätte skoj med de andra barnen och skulle nog ha stannat in på småtimmarna om hon fått. Lillebror var som en ängel och sov mest hela tiden och den äkta hälften badade bastu med de andea männen, så alla trivdes och vädret var på vår sida.


Vi mindes stallets grundare, den stora personligheten Hertta "Heta" Upari och läste tidningsutklipp som skrivits om henne. Hon vann otaliga FM medaljer i olika ridgrenar under sin karriär, red in och skolade polisens hästar och fick således titeln äldre konstapel, grundade föreningen Helsingin Urheiluratsaatajat Ry och föreningens stall. Heta har tyvärr dött år 2005.
Vi som har haft häst i stallet har ju umgåtts massor med varandra under flera års tid. Nu är det tyvärr slut men kontakt kommer vi att hålla med varandra och göra gårdagens picknick till en tradition.