Huset

Nu mina vänner skall jag berätta er. En delorsak till varför jag skrivit så dåligt. Vi skall köpa ett hus. I Sibbo. Jag har haft svårt att tänka på nåt annat den senaste månaden och således svårt att skriva något förnuftigt om det eller om något annat.
Ja, alltså ett hus. Som jag redan tidigare skrivit har vi bestämt att flytta ut från stan och stället har varit känt redan en längre tid. Har kollat upp dagisar och skolor och allt verkar bra. Och nu har vi hittat ett hus som bara känns så rätt. I ett idylliskt småhusområde som påminner mycket om området vi bodde i under studietiden i Åbo.
Huset är lika gammalt som jag så det behöver en "liten" facelift. Så nu skall det remppas och remppas lite till och flyttar gör vi först på sommaren.
Jag har haft så svårt att skriva nåt om huset då jag inte vetat hur jag skall skriva. Har gått helt i lås. Det är ju en så stor grej och jag märker att jag helt tydligt har svårt att skriva om mycket stora och känslosamma saker. Lustigt nog, har jag lättare att prata om sådant. Nåja, kanske det inte är så lustigt jag är ju nog mycket mera språkligt än skriftligt begåvad. Men nu kan jag skriva om lite vardagliga saker igen. Men under vårvintern kommer ni nog att få ta del o renoveringen, val av golvmaterial, kakel till badrummen och tapeter och en massa annat vad gäller vårt nya hem. Oj så det känns bra.

Dåligt med uppdateringar...

Nu har jag varit så ur ussel på att skriva. Men jag tänker inte ta nån stress för det eftersom jag inte vill att skrivandet skall bli en stressfaktor (till...). Sorry!!
Storasyster är äntligen totalt frisk från vattkopporna och idag fick hon gå till dagis. Hon var så ivrig att få gå dit och nu i kväll också ivrig över att det i morgon är dagisdag igen. Det har nog varit lite tråkigt att vara hemma med mamma och lillebror.
Vi ansåg storasyster frisk redan på veckoslutet och på söndag for vi och åka pulka till Svedängen och sedan till Tomtbacka och äta lunch och titta på får, hönor och kossor med storasysters bästis och hans familj. Riktigt super söndagsprogram.
I morgon skall jag och lillebror åka och hälsa på till min gamla arbetsplats. Jag har inte varit där på två år och det skall bli så roligt att fara dit. Jag trivdes verkligt bra där och tyckte om mitt jobb. Tyvärr har det blivit svårare tider inom branschen och många har varit tvungna att lämna firman så att börja jobba där igen då jag snart tänkte återgå till arbetslivet tror jag inte direkt på. Få nu se var och när och med vad jag börjar jobba med. Senast på hösten blir det nog, så nu skall jag njuta för fullt av hemmamamma livet.

Sjukstugan säger hejdå vattkoppor...

Nu börjar storasyster må mycket bättre. Jag tror kopporna börjar ge vika. Idag har de inte kliat nästan alls. Hon har varken klagar eller kliat sig. Men fy vilken sjuka och vilken tur att de flesta insjuknar i så tidig ålder att de inte kommer ihåg hur hemskt det var efter en tid. Jag själv hade vattkoppor som ettåring, full med prickar. Jag har sett foton men har inget minne av det hela.

I morgon tänker vi inte hänga här hemma mera utan styr kosan till lande och oldemoster, alltså min moster. Skall bli roligt att se henne, hennes gubbe, katten och hundarna.

Idag piggades vår dag upp av lunch gäster. Två av mina kompisar, som båda är between jobbs, kom och hälsade på. Vi åt sallad, fruktsallad och drack kaffe och båda barnen tyckte det var jätte skojigt med lite gäster. Lillebror spelade fotboll och storasyster byggde lego med dem.

Jobbiga koppor

Usch vad storasyster lider av sina vattkoppor. Lillebror kom nog så lätt undan. Storasyster är många gånger prickigare och de kliar massor. Jag smörjer in henne med potatismjöl flera gånger om dagen. Det hjälper en kort stund. Så köpte jag mentolrisinsprit att stryka på, men hon hatar det är så kylande och gör att hon börjar frysa. Nu har jag lovat att inte stryka på av det mera. Moffa som är läkare skrev ut atarax, som borde lindra klådan, men mycket hjälper det nog inte. 1 timme trivdes hon i badet, det hjälpte nog för en stund. Hoppas, hoppas det vänder och börjar bli bra nu. Fast man brukar visst säga att dag fyra är värst och usch och fy om det stämmer för det är bara dag tre i morgon.
Till en annan sak. Jag frågade just en kompis på fredagen när hennes barn börjat rita nåt annat än "klott och sått". Detta eftersom storasyster ännu inte ritat något som liknar något. Men igår mitt i allt ritade hon mommo, sig själv och lillebror.



Här är storasyster. Ögon, öron, ben och fötter (som pekar inåt, varför det ser ut som en fot). Stolt mamma och pappa:)

Nu ska här samlas krafter för vattkoppsdag nr 3.

Helgen

Nu bråkar mitt skriv program igen. Jag hade skrivit en lång text och så försvann den. Nu blir det några bilder från helgen i stället. Som visar lite av vad vi gjort.


Skrinningen får vänta ett år till....


Stall, vackert väder, pigg och glad häst och glada barn. Lillebror har blivit så stadig på benen så han kan gå ute med stövlar redan.
Och så var det träff med studiekompisar, från studietiden alltså, på lördag kväll. Roligt! Vi åt texmex, drack vin, åt ost och pratade en massa. Lyckad kväll med noll bilder.
Och idag kom kopporna till oss igen. Storasyster i turen. Stön. Skulle inte orka med isolering och så vet vi ju inte om hon kommer lika lätt undan som lillebror eller inte. Få se. Hoppas!!!

Ute bland folk

Storaayster: Ska vi fara till sittoteket? Jag: Vad är det? Storasyster: där man får böcker ...

Nu är äntligen vattkopporna borta. Härligt att komma ut bland folk igen. Vi var en sväng till familjecentret idag och lillebror var nästan rädd för de andra barnen, i synnerhet de som var yngre än han. Helt tydligt har 9 dagars "isolering" satt sina spår. Vi får gå och öva att träffa andra barn i morgon igen.
Vi skall få låna skridskor åt storasyster och prova på att skrinna på veckoslutet. Hoppas vädret är bra. Skridskorna lär vara ljusröda och ni kan gissa hur ivrig storasyster alias prinsessan kommer att bli. Inga vita, inga äckliga svarta utan ljusröda. Kan det bli bättre?

Kusin

Barnen fick en till kusin idag. Jipii:). Storasyster är nog lite konfunderad då hon ännu för en månad sedan hade bara en kusin och nu mitt i allt tre. Hon förstår ju inte riktigt innebörden med kusin. Men en rolig sak är det för hon gillar ju massor sin första kusin, och då är ju kusiner nåt BRA och ROLIGT. Lite ledsen blev hon då vi inte genast kan fara och hälsa på de nya kusinerna. Men nån helg måste vi nog upp till Vasa. Ajo, kusinen är en liten pojkbaby. Roligt med lite till pojkar, då de två andra kusinerna är flickor. Lite jämvikt.


Igår förde vi en iskub till den här fina is fästningen. Vi gick och beundrade konstverket och det är ännu inte helt färdig. Vi kunde tyvärr inte vara med och bygga den för vi hade annat program, men vi hade lagat en ljusröd kub till den. Karamellfärgat vatten i en mjölktölkki. Det måste nog ha varit kallt att bygga. En iglo skulle det bli, men av någon orsak blev det en fästning. Konstverket ligger i Elisabetsskvären här i Kronohagen och är gjord av en massa barnfamiljer här i stadsdelen.