Lillebrors älsklingshobbyn stå, klättra, fälla sig och bli fångad i luften och äta vattenmelon. Vattenmelon är nog det bästa han vet, inte vad storasyster vet. Hon hatar det och på frågan om vad hon gillar bäst, svarar hon gurka och majsbågar.
Vi var på ett kalas i helgen och lillebror fick smaka på vattenmelon. En mamma som bara gett fingermat åt sin baby menade att vattenmelon är ypperlig fingermat. Mjuk mat som babyn kan hålla i handen och tugga i sig som tex kokta morotsstänger, äppelklyftor, broccolibuketter och banan. Jag tycker fingermat låter som en bra ide men jag blir genast orolig att babyn skall sätta maten i halsen. Hur vet man att inte babyn försöker svälja allt helt och hållet eller biter för stora bitar? Enligt förespråkarna är babyns kväljningsreflex så stor att den inte sätter för stora bitar i halsen. Den kväljer upp allt som är för stort och visst låter det ju rimligt, men kan man lita på det?
Hur som helst försöker vi lita på det och i dag köpte vi en vattenmelon då vi var och handla. Lillebror var i sjunde himlen där han satt i sin matstol och mumsade vattenmelon. Vi satt "smått oroliga" och följde med då han satt i sig melonen. En hel del kväljande men han lyckades nog "äta" två skivor. Ungefär 10% hamnade i magen och resten på bordet och golvet. Få se om vi skall våga ge honom lite till i morgon eller inte. Jag måste bekanta mig lite bättre med fenomenet fingermat och se om vi skulle våga oss på något annat också?
Åtminstone finns det mycket melon kvar.