Jag har inte suttit i fängelse i dag utan drivit personal kafé och följt med ridtävlingar genom ett nät.

Nu är jag och resten av familjen asfaltblommor. Det är nog skönt att komma in till stan, i synnerhet då det regnar och är mörkt där ute. Fast lite längtar jag nog redan tillbaka. Och konstigt och sorgligt är det att flytta utan vår älskade älskade lilla Kira.
Vi fick den här fina målningen av Kira till bröllopspresent (av min moster inte av Kira). Är så glad över den.


Fin eller va!

Maskinmänniskor

Jag tycker nog det är hemskt att människor ersätts med maskiner. Ni vet, såna där självbetjänings kassor som finns på Ikea. Så opersonligt som något kan vara. Jag vet inte om andra butiker här i Finland har sådana, men i Sverige tycks det vara ganska utbrett. Snart är väll kassatant/farbror ett utdött yrke, fast kanske de här människorna kunde hitta sin väg till vårdbranschen , då skulle det finnas nåt positivt med trenden. Men igår erfor jag nåt positivt med att ha ersatt en person med en maskin. Det var inte en kassa så det inte lika fel.
Jag lyckades låsa mitt sim kort. Jag vet, inte så smart. Jag blev lite i panik då det var lördag kväll och jag var rädd att inte få tag på nån hos min operatör och tvingas vara utan flon (som det kallas hos oss...) till måndag. Men nej, inget problem alls. Jag ringde min operatör för att få min PUK kod. En trevlig mansröst svarade genast och jag pratade med honom, och han med mig, fast inte på riktigt för han var en maskin. Men en fungerande en, jag gav honom/den min telefonnummer, som han/den upprepade och sedan mitt personsignum och vips fick min PUK kod på mindre än en minut. Fungerande och bara en aning förbryllande...

Stolt mamma

I dag var vi, jag och barnen, hela dagen och "jobbade" på ridtävlingarna på dal. Vi höll personal café och nåt annat kan jag inte säga än att jag har ena duktiga små ungar. Inte ett ända gnäll, gråt eller klagan under hela långa dagen. Storasyster blev lite trött mot slutet av dagen, men fick en stor energiboost då pappan mitt i allt dök upp. Han har ju varit hela veckan bortrest. Nu äntligen hemma.

Lillebror blev döpt till tävlingarnas yngsta arbetare. Han red nästan hela dagen omkring i bärselen på min mage. En Manduka, världens bästa grej.


I morgon fortsätter vi jobba, jag och lillebror, för då blir storasyster hemma med pappan.

Snart till stan!

Hösten är här!!

Nu börjar det vara dags att flytta in till stan. Jag förlängde ju sommaren med tre veckor och det var hur lyckat som helst. Vackert och varmt fram tills nu. I dag har det regnat hela dagen, varit rått och yllesockorna har kommit fram och gud så jag älskar yllesockor.

Far i huset har varit på atbetsresa i Kina hela veckan och jag börjar vara ganska trött på att vara ensam med barnen. Som tur kommer han hem i morgon. Barnens fammo har varit här och hjälpt mig några dagar och det har underlättat massor. För ensam med två små barn en hel vecka utan vuxet sällskap sku nog göra mig smått galen.

Storasyster talar non-stop om Mariegatan (vårt hem i stan alltså) och dagis. Det börjar vara dags att flytta till stan och på söndagen blir vi åter Hesabor. Tills dess skall jag, tillsammans med min moster, driva personal café på GP finalen i banhoppning på Dals ridstadion. Det är min ridklubb KF som arrangerar ridtävlingarna. Storasyster får eller rättare sagt måste vara med i morgon, och lillebror hela veckoslutet. Kom och se på fina hästar och säg hej om ni har vägarna förbi.

Var är hjärnan?

Vi fick blommor av barnens fammo och faffa på måndag. I dag såg de lite slokiga ut och gissa vad. Jag hade glömt att packa upp plastpåsen och det våta pappret runt stjälkarna. Bara satt dem sådär i ett litermått och inte ens gett dem vatten. Stackars blommor, 4 hela dagar. Nu fick de äntligen vatten och en näringspåse. Men förvånansvärt bra har de hållit och jag undrar vad de besprutats med...

Dyr lunch...

Mysig skylt men annars inget att rekommendera
Hösten börjar vara här. På natten är det jätte kallt och solen värmer inte lika mycket på dagen. På måndag var vi efter barnens fammo från bussen och passade på att gå och äta lunch i gamla stan i Borgå. Där var redan nu rätt dött. Jätte lite folk i farten. Borgå är nog en sommarstad.
Vi försökte gå till Johans som har en jätte mysig innergård och dit har jag velat gå redan en längre tid, men det var stängt så det slutade med att vi gick till snigel restaurangen Timbaali. Inte ett bra val. Det var så oförskämt dyrt. En riktig turistfälla. Som tur bjöd fammo och storasyster fick äta gratis. Men 24 euro för ett stående bord med lite lax och strömming och laxsoppa som smakade vatten är helt galet. Inte att rekommendera. Och vill man äta sniglar, finns det inte enklare mat att laga själv.
(Jag som har tyckt att paviljongen i Kaisaniemi i Helsingfors har dyr lunch. Där får man ett jätte gott stående bord med en massa delikatesser, huvudrätt och efterrätt för 15 euro. Int så mycket jämfört med gårdagens 24)

Lillebror är tillbaka i vårt rum

Nu skall jag skriva om något annat än sorgliga saker. Jag skrev här på bloggen för nån månad sedan att barnen flytta i ett eget rum här i sommarhuset. Har helt glömt bort att berätta hur det gick. Jo, storasyster sover nöjt där i rummet men lillebror är tillbaka i vårt sovrum. Orsaken till det är mera jag än lillebror. Redan första natten fick jag så ledsamt efter honom och kunde inte sova. Jag väckte min man och sade år honom att jag nog inte är färdig att flytta lillebror till eget rum ännu. Så mitt i natten, i mörker, flyttade vi tillbaka lillebror och hans säng till oss. Så sånt i vår familj!